JAG BYTER BLOGG
NUMERA FINNER DU MIN SJUKSKRIVNINGSBLOGG PÅ;
Varför??? Jo , den här bloggen uppfyller inte mina prestionskrav!!!!!!
Ja, jag har klipp och klistrat alla mina inlägg här till blogspot. Det tog bara 2 timmar och nu ligger jag efter med städningen bara för det!!!!
Välkomna att besöka mig på blogspot istället. Snart försvinner den här bloggen helt. Raderas!
Mitt lilla liv den 4 maj 2010 såg inte ut som 4 maj 2009. Förra året var jag på fototräff vid den här tiden och gjorde några plåtningar. Jag är ganska missnöjd med bilderna men det var första gången jag stod framför kameran så vad kunde jag egentligen begära av mig själv. Det är ju övning som ger färdighet. Men mitt tidigare jag ville kunna allt från starten och jag hade svårt att ta en motgång utan att klanka ner på mig själv som människa. Så gjorde jag också den här gången. Bilderna blev inte bra eftersom jag var så fruktansvärt jävla ful, idag vet jag bättre. Det var nervositeten som gjorde bilderna dåliga, jag slappnade inte av och även om fotografen gjorde allt i sin makt för att få mig mer avslappnad så bet inte hans ord på mig. Idag kan jag ändå titta på bilderna och tycka att jag nog inte ser så tokig ut ändå. Det kunde faktiskt varit värre.
På ett år har jag alltså utvecklats. Jag kan tacka den här smällen förra sommaren för det. Jag börjar bli mer självmedveten och på så sätt har också mitt självförtroende ökat något.
Jag märker också en förändring här i mitt egna hem. Förut har jag inte kunnat inreda i andra färger än svart, svart och åter svart. Nu är saker jag drar hem från shoppingrundorna i alla möjliga färger och jag köper helst inte alls svart. Jag summerar det med en inre utveckling. Jag har öppnat upp en annan värld mer fler möjligheter.
Min lilla vän hunden gör dagarna lätta. Det är egentligen inte en så rolig hund. Hon är ju så liten att hon försvinner. På långpromenaden förra veckan ville hon inte gå alls, hon skulle sitta innanför min jacka under min haka. Ni kan ju tänka er hur det såg ut. Två stora öron stack ut ur öppningen på jackan och människor jag mötte <trodde väl att jag hade hängt ut pattarna ute på tork eller nått…haha.
Visst är det härligt med vår hörrni?? Förra veckan plockade jag största buketten vitsippor sen barnsben. Jag hade glömt doften men mindes den så väl efter stoppat näsan i buketten. Jag fylldes med ro i själen och traskade sedan hem för att sätta dom i en vas.
Hoppas du har det bra! Tänk på att det finns ett liv FÖRE döden!
Jag går regelbundet till psykologen fortfarande. Jag är också sjuksriven och kommer så vara till slutet av juni.
Dagarna går något lättare än förrut. Ibland är det bättre och ibland sämre. Jag har slutat äta igen, men jag hoppas det går över. Jag är inte hungrig och glömmer då bort att äta. Än så länge har jag bara tappat 5 kg så jag ligger inte i någon riskzon att bli anorektisk. Det är ganska störande att få problem med maten när man älskar matlagning som jag gör. Livet har också blivit lättare då jag fått en ny kompis. En liten kompis. Hon heter Nellie och är en chihuahua valp på 10 veckor. Jag passar henne när hennes matte går i skolan. Vår relation är helt kravlös och den lilla hunden gillar mig precis som jag är. Det är skönt. Jag gillar hunden och känner att livet känns lite roligare när hon är och hälsar på. Det är inte alla som får möjlighet att få passa en liten valp bara så där så jag har verkligen haft tur. Det är min kusins hund och hon går i skolan där jag bor så hon tar hunden på bussen och lämnar av den hos mig på väg till skolan. Det är jättebra för att då får jag lite rutiner i mitt liv. Jag måste gå upp och ta emot hunden på morgonen och passa den hela dagen. Jag ligger alltså inte och sover hela dagarna längre och när valpen är här känner jag mig inte alls ensam.
Det känns faktiskt så bra att jag i tankarna planerar att köpa en egen hund. Min sambo tycker också att vi borde skaffa en hund men han vill vänta tills något av våra nuvarande husdjur avlider. Elakt kan tyckas men det är nog sant, det är mest rättvist mot djuren att alla får den tid om omsorg de behöver. Fler djur betyder mindre tid till var och en.
Hoppas ni har det bra därute
Livets månvarv har gått sitt omlopp men
stjärnorna i ditt liv har långt kvar till kärnfusionen som du så länge har längtat efter.
Du kan inte skynda på livets väg genom att dra storcirklar mellan ditt livs drömmar och vägen dit.
Du tror att du ser hela stjärnhimlen när du tittar upp mot skyn om natten, även polstjärnan förflyttar sig men du märker ingenting. Du tror att den kommer finnas där förevigt men även den är utbränd och dömd precis som jag.
Även stjärnor har en egenrörelse precis som ditt liv förflyttas närmre döden för varje minut som går. Du tänker inte så, för du är alldeles för upptagen att söka efter dina himlakroppar och du skapar dina egna vetenskapsteorier i hopp om att nå hypoteser som bara du tror på.
Dina galaktiska år rinner vidare , i ditt centrum finns bara svarta hål och gravitationen släpper din fysiska existens rakt ut i tidvattenvågorna. Du kan inte simma som solen simmar runt vintergatans kylda vägar.
Atmosfären får ett abrupt slut när du skriker av synd, syret sugs ut som oxider i marken och du får inte längre någon luft. Ett kometregn tystar dig och du tar ditt sista andetag, en djup suck hörs genom hela universum och du tror att du är fri.
Ja, jag har avvikit från bloggen helt och hållet. Jag har inte haft behov av att skriva av mig för jag har mått ganska bra. En helt otrolig känsla att vakna utan gnagande oro i kroppen. Jag är inte super glad och dansar hela dagarna men det är tillräckligt bra att jag kan nästan helt och hållet leva ett liv som inte skiljer sig mycket från andras. Jag antar att det är den senaste medicinen kombinerat med mycket hårt arbete med min egen person och självkänsla som gör att jag är piggare, gladare och har ork att ta tag i småsaker. Jag måste säga att resan var det bästa jag kunde göra för där hade jag tid att stanna upp och tänka över vad som egentligen hänt det senaste halvåret. Under resan kunde jag också utsätta mig för situationer som jag inte skulle utsätta mig själv för hemma och på så sätt växte mitt självförtroende och jag kände mig tuffare när jag kom hem.
Nog ska allt bli bra igen, även om det tagit sin tid att komma in i detta kapitel jag just nu går in i. Jag är så otroligt tacksam för allt stöd jag fått av er, ni vet vilka ni är.
Ja nu är det dags. Jag har förberett allt jag kan förbereda.
Ringde till läkaren och avlade en rapport på veckan som jag alltid måste göra och den kan summeras så här:
Mycket lugnare, endast en mardröm på hela veckan, inte alls lika omfattande stark ångest, fysiskt piggare, tröttheten efter insättning av ny medicin har avtagit, muntorrheten kvarstår. Totalt sett mindre oro i kroppen.
Jag är fruktansvärt glad att jag hann komma till detta stadie innan jag åkte på semester/rehab, insättning av ny medicin har inte fungerat så jätte bra men efter lite justering fungerar jag ganska okej. Det tog tid men nu är det jobbiga över. Jag har märkt att när man sätter in en ny medicin så blir det nästan lite som ett återfall, man blir skitdålig och viss medicin har till och med gett självmordstankar, dubbel ångest och oro. Varför ska det vara så? Först ska man må riktigt dåligt, sen får man hjälp och mår efter en vecka trippelt så dåligt som innan man fick hjälp? Konstigt!!!!
Jag kommer nog inte uppdatera bloggen under min rehab. Jag vet ju som sagt inte ens var i världen jag ska. Kanske finns det inget internet? Jag kanske ska till ett U-land där det inte finns någon mat, hur ska det gå? Jag ,som fått mat som huvudintresse att stilla min muntorrhet med måste ju ha stora lass med käk. Chips, läsk och godis är jättebra. Psykologen sa att det var vanligt att man blir sugen på choklad när man har en depression…Alltså måste jag varit deprimerad HELA mitt liv för choklad är det godaste som finns och jag äter nog choklad nästan dagligen.
Det är i alla fall väldigt spännande den här resan. Jag har snokat ganska mycket och jag vet till och med VAR biljetterna ligger. Jag kan om jag vill alltså rätt så lätt ta reda på var vi ska. Hehe. Konstigt nog har min blick inte en enda gång hamnat åt det hållet. det här har varit jättebra övning på mitt annars ständiga kontrollbehov och faktiskt stärkande för mig och min sambos relation. Jag har för första gången låtit honom ta ett beslut utan att jag haft något att säga. Jag har låtit honom helt fritt (nästan) få bestämma hur min födelsedag ska bli. Jag hade några krav (man kan ju inte bli helt ”Osippig”) kraven var att det max fick vara 7 timmars flyg (ville inte hamna i Tailand för jag har något emot det landet, fast jag vet inte vad) det skulle vara ganska varmt i alla fall minst svensk sommar sen fick min sambo fria händer.
Jag tror faktiskt att jag kommer hamna i Egypten. Så mycket har jag snokat. Jag tittade alla avgångar just den dagen vi ska åka och hittade inte så många alternativ faktiskt. Jag har varit i Egypten förut och det är faktiskt ett perfekt ställe. Det är fortfarande billigt och lyx hotellen kostar lika mycket som ett vandrarhem i Grekland. Dessutom är det varmt året om, badtemp går aldrig under 20 grader. Just nu är det ca 30 grader därnere, hö hö , för det har jag också kollat upp. åhh jag vet, jag är sååå tråkig. Jag borde låtit bli att snoka och JA kanske jag har snokat så pass att jag VET att jag ska till Egypten. Höhö.
Hur som helst så är detta sista blogginlägget som 20+ för när jag kommer tillbaka har jag fyllt 30 år och kommer då hoppa i mina mamelucker direkt vid hemkomst. Den korta kjolen åker av och en ny mycket längre kjol kommer träs på för att dölja både åderbråck och lurviga ben. Jag kommer ersätta min coola jeans jacka med en kappa med kärringkrage och matcha med en siden sjal i blommigt mönster:-D Jag kommer inte längre dricka mig full på folköl utan det är likör av olika smaker som gäller till kaffet och( man aldrig full när man är över 30.) Jag kommer anmäla mig till min första syjunta och jag kommer föda barn så det smäller om det. Jag kommer plocka ner mina panelgardiner och lägga virkade dukar överallt och jag komme aldrig ligga och dra mig på morgonen eller äta frukost när andra äter lunch. Nu är det slut på gamla tider och det ljuva livet börjar. Det är nu man ska tagga ner och sänka tempot, skaffa käpp och köra barnvagnen rätt över gatan utan att se sig för. Det är nu man ska tänka på att ge upp karriären för den blev det ju aldrig något av med…hehe. Eller så fortsätter man bara som vanligt! Ja, det gör jag nog.
Jaha, då har man gått igenom sommarkläderna och packat omgång 1.
Jag kommer kasta ut alla kläderna på golvet och sortera igen och packa ytterligare ett par vändor:-D Min sambo skriker ” FY FAAN SÅ DET SER UT” i lagom ”jag är din pappa” ton. Jag svarar naturligtvis med ” Jag organiserar, viktigt som faan, fattar du”. Jag springer på alla våningsplan och vänder upp och ner på allt för att hitta mina solglasögon men jag har ett svagt minne att dom kanske gick sönder i fjol??? Även om de har gått sönder borde jag hitta dom för jag slänger ingenting i onödan… Allt går att laga med Karlsson serru…så det så!
Hoppsan, jag har visst packat ner katten också…Eller rättare sagt, katten har packat ner sig själv. Jaha, nu var väskan full för katten väger 9 kilo och jag har bara rätt till 20 kg bagagevikt som en simpel liten människa jag är.
Jag river också ut alla skor i hallen…Ingen kan komma och hälsa på nu… Det finns inte plats att ta sig in. Man måste ha skor med sig, party skor, strandskor, äta mat skor, joggingskor, titta på tv skor, jag går och köper en drinkskor, skor man kan ha till shorts, skor man kan ha med kjol, skor man kan ha till byxor, skorskor och andra tänkbara skodon. Oj jag får inte glömma promenadskor! ASVIKTIGT!
Jag måste välja ut ett antal nagellack också, nu när jag inte jobbar så har jag fått långa naglar och jag har upptäckt hur roligt det är att matcha lack med kläder. Sen måste hela makeup väskan sorteras för allt smink får inte följa med eftersom katten ska med!
Hmm…Måste inte katten sitta i karantän i 3 månader för att få komma in i ett nytt land och sen också sitta i karantän i 3 månader när hon ska hem igen…????Hö hö det vore dock rätt skönt att vara fettokattfri i ett halvår.
Ja, jag har pack panik. Man måste börja så här en vecka i förväg. Upptäcker nu att jag har packat ner 9 klänningar men jag ska bara vara borta i 7 dagar så då hinner jag inte använda två av klänningarna men jag kan inte bestämma vilka två som ska bort….Tänk om jag ska åka till någonstans där det är kallt, då kanske jag inte ska ha med några klänningar alls????????
Jag tror jag ger upp
Jag borde utbildat mig till dektektiv.
Då hade allt blivit så mycket lättare. Då hade jag kunnat ta reda på var jag kommer hamna på fredag nästa vecka. Jag fyller 30 år och min sambo har ordnat en överaskningsresa och jag har ingen som helst aning om var jag kommer hamna. Hade jag varit Sherlock Holmes hade jag vetat. Men nu är jag bara en simpel butiksmedarbetare som är sjukskriven och har ingen som helst kunskap om dektektiv arbete. Det enda jag kan göra är att googla och jag gör det konstant. Jag försöker ställa ledande frågor till min sambo men jag får olika svar hela tiden och blir bara mer och mer osäker. Jag får fokusera på att packa istället och jag har redan börjat packa i huvudet.
Jag behöver köpa:
AIRPLUGS (flyga med en konstgjord trumhinna utan att kunna tryckutjämna på egen hand gör ont)
RAKHYVEL ( vem vill se ut som bäver som bygger en koja i hotellpoolen?)
SOLKRÄM MED HÖG HÖG SOLFAKTOR (har man haft hudcancer så försöker man vara försiktig)
CIGARETTER ( jag kanske hamnar i ett land som inte säljer cigg, inte så troligt, men ändå)
BRA MAKE UP REMOVER ( jag vill inte gå runt i samma make up i en hel vecka)
UNDERVATTENSKAMERA ( om jag nu ska vara en bäver i hotellpoolen behöver jag ju kunna fota min koja jag bygger)
FÖDELSEDAGSKLÄDSEL ( man vill ju ha nått nytt snyggt att bära på den stora dagen, inget tantigt dock även om jag fyller 30 år så behöver man ju inte skylta med det)
Andra saker jag beöver fixa:
PRATA ALLVAR MED KATTVAKTEN ( mina katter ska ha det riktigt bra på min födelsedag, kanske ska de ha en katt-tårta)
SORTERA SOMMARKLÄDER (jag började för 2 veckor sedan att sortera, prova och bestämma vilka sommarkläder som funkar att ta med. Vissa kompleteringar måste nog göras)
SOLGLASÖGON (jag måste leta igenom hela jävla huset för att finna mina solglasögon, det kan ta tid för jag vet i faan var dom har tagit vägen)
HÅRPRODUKTER 8 man minns ju hur äckligt håret blir om man badar hela dagarna, måste köpa bra hårvårdsprodukter som balsamspray och annat skit)
PACKA VÄSKAN ETT PAR GÅNGER ( man måste packa flera ggr för att se hur mycket som får plats eller rättare sagt hur mycket som INTE får plats)
DATOR ( jag måste bestämma hurvida datorn ska få följa med eller inte, fördelen är att man kan föra över alla bilder från kameran direkt till datorn varje kväll.Om man skulle supa bort kameran eller bli bestulen, då har man ju räddat några bilder ändå. Minns dock att när jag hade med datorn förra gången så trodde hotellpersonalen att jag var rik och ville ge mycket dricks som faan för att jag hade en dyr och snygg laptop och det såg ut som jag jobbade med viktiga saker när jag satt på balkongen och spelade spel hahaha)
STÄDA HELA HUSET ( Om jag skulle dö när jag är på semester vill jag inte att mitt boende ska se ut som ett råtthål som det annars gör, mina anhöriga ska lätt kunna hitta saker som är av värde och sälja dessa för att täcka mina begravningskostnader)
Ja, det är en hel del att fixa denna vecka så jag kommer nog bli fett upptagen. Jag är sjukt flygrädd så jag behöver tanka mig full av lugnande mediciner denna vecka. Mitt hälsotillstånd kommer säkerligen förvärras just för flygrädslan men läkaren sa att det finns inga medicinska hinder för att få vistas på annan ort under min födelsedag.
Ja, då var det dags igen. Var hos min farbror Dr i December senast och idag besökte jag honom igen. Nu är jag sjukskriven till slutet av juni och han trodde inte att jag skulle börja jobba före semestern drar igång. Skönt att man vet att man har den tiden, det har ju gått väldigt trögt för mig. Jag pendlar så mycket fram och tillbaka och måendet svänger som en gunga i hög hastighet. Medicineringen har ännu inte fungerat som den ska och jag ligger efter i den tilltänkta rehabiliteringen. Det är ju svårt med just depressioner att hitta rätt medicinering. Vissa funkar det för direkt, vissa tar det längre tid för. Jag är skit trött på att äta så sjukt mycket medicin. Igår beslutade överläkaren att höja ytterligare så nu äter jag 3 tabletter på morgonen och 2 på kvällen och hur mycket jag sätter i mig därimellan är väldigt oregelbundet eftersom jag bara använder behovsmedicin vid behov istället för att gå på dem hela tiden som jag gjorde tidigare. Blä. Usch. Fick också en ny sömnmedicin utskriven idag och bannor för att jag under lång tid inte använt sömnmedicin alls. Det måste jag visst äta regelbundet annars kommer jag aldrig lära mig sova regelbundet. Jaha, det är bara att bita ihop och låta 2 tabletter till kvällen blir 3 tabletter då! Totalt 6 tabletter och just SEX finns inte längre i mitt huvud. Tabletterna har totalt tagit bort lusten och jag blir nästan illamående bara jag tänker på det där man gör i sängen! Ja, totalt kan det kanske bli upp mot 15 tabletter för att orka med dagen och det är inte kul att gå runt som en zombie bara för att orka leva. Den här jävla skiten får mig att gå upp i vikt och bara gå upp i vikt ger ännu mer ångest….Jag äter inte mer, jag går upp i vikt ändå trots att jag försöker promenera minst 2 timmar varje dag. levern då? Hur faan mår den egentligen? Det kan inte vara hälsosamt att äta så mycket piller som jag gör. Det är ändå skönt att jag har den här bloggen, där jag kan beklaga mig, skriva ner min sanning och sen kunna gå tillbaka i arkivet och läsa om hur dåligt jag mådde för 4 månader sen. Med hjälp av bloggen ser jag framstegen även om de ibland är små, jag ser bakslagen och utvecklingen framåt.
Man måste rasera för att kunna byggas upp igen, det räcker inte att bygga till ett extra rum eller reparera det som är trasigt utan allt måste rasa för att hela jag ska bli stadig resten av mitt liv.
Det är fruktansvärt smärtsamt att söka i sig själv, saker man har förträngt kommer fram och gamla känslor liksom ekar inuti. Som ett öppet sår blöder jag, plåster efter plåster blöder igenom och inte den tjockaste kompress kan stoppa flödet. Det är helt okej, jag kommer inte förblöda för hela tiden reproducerar jag det blod jag förlorar. Mycket friskare, mycket rödare, mycket starkare. Mitt sinne är inte längre förlorat, det finns där och jag är inte galen. Jag har kanske aldrig varit galen, men ibland har jag undrat varför min hjärna spelat mig spratt då och då i form av någon galenskap som inte finns i ordboken och som inte går att förklara i ord eller bilder.
Terapin är fruktansvärt smärtsam, det är det jag försöker säga. Vi river i gammalt och skrapar i botten av ett ändlöst hål. Det finns inget slut på de tårar som rullar nedför kinderna. Jag ville inte minnas vissa saker som jag slängde locket på och aldrig bearbetade. Jag kan liksom få en bild av hur mina egenskaper skapades och hur jag skapades till en människa med egenskaper jag egentligen inte ville ha. Jag förvandlas så smått till något bättre och jag kan acceptera allt det gamla för att kunna gå in i det nya. Jag vill få slut på smärtan. Jag vill förändras och jag är redo för det nu. Jag har insett att detta inte är en dröm som jag kan vakna ur när jag helst önskar. Det här är verkligheten, varken påmålad, överdriven eller påhittad. Den nakna sanningen rinner som svett nedför min panna och jag står här med handduken och torkar. Det finns inga rätt eller fel. Jag kan inte göra några misstag utan jag gör precis som jag själv önskar och verkligheten runt omkring får finna sig i mina beslut jag gör. Solen lyser i mitt guldfärgade hår och jag promenerar genom mitt liv i en värld jag helst aldrig ville resa till. Krig, svält och katastrofer är inget paradis att semestra på. Man kan inte ömsa ett mänskligt skinn och ringla vidare i världen. Jag har slutat låtsas, jag är mig själv så mycket jag kan, fasaden är raserad för länge sedan och det finns ingenstans jag kan gömma mig längre. Ingen kan ta mig själv ifrån mig själv. Det här mitt liv och jag ska vara rädd om det.