ÅNGEST,STRESS och PRESTATIONSKRAV

Mitt närmsta sällskap är mina fyrbenta vänner, de är egentligen inga vänner för dom gör faktiskt nästan vad som helst för att förstöra min vardag. Det börjas redan INNAN man går upp på morgonen. Är det så att man inte går upp när klockan ringer utan man vill ta de där extra 5 minuterna så börjas det pipas och ylas högljutt av en viss RAMBO, min stora hankatt som är så  larvig att det är pinsamt trots att han ser fasansfullt skräckinjagande ut. Han kan ju faktiskt svälta ihjäl om man sover 5 minuter till!

LOIS, min äldsta katt,  är tjock som en tunna men väldigt klok, springer oavbrutet mellan sängen och matskålen, precis som om matskålen skulle fylla på sig själv under tiden som hon springer tillbaka mellan köket och sovrummet? Det kan också vara så att matskålen och sängen är hennes största fritidsintresse.

 När man väl går upp ur sängen så springer alla  katter framför mina fötter hela vägen ut i köket precis som en delfinflock simmar i havet och jag snubblar minst tre gånger varje morgon eller trampar på minst en svans. De har fortfarande inte lärt sig att jag alltid viker av innan köket för att gå på toaletten och de har fart som bowlingklot och strikar rakt in i matskålen för att sedan vända tillbaka då de märker att jag smet in på dass.  ” Vad faan, hon va ju bakom oss nyss” ser det ut som de tänker. Som gerilla soldater vaktar de toadörren tills jag är klar, tar det för lång tid så kraffsar de på dörren,i samma ögonblick som jag kliver ut ur badrummet förvandlas katterna och jag till den där vimsiga delfinflocken igen och i ett oregelbundet mönster simmar vi allihop ut i köket efter att ha krockat med varandra några gånger.

Sen ska det tryckas framför kylskåpet och jamas, ju högre man jamar ju fortare går det att få mat. När matskålarna är fyllda och katterna bytt matskålar med varandra för att vara säkra på att någon inte fick godare mat så får jag göra frukost till mig själv. När det äntligen blir dags för mig att sätta mig med min smörgås så har katterna slukat sina skålar och samlats runt mig för att tigga till sig lite av min frukost. Aldrig får man vara ifred! Bjuder man inte på frukost så köas det till bajslådan och jag får äta frukost till ljudet av bajsskrapande och en svag lukt av prutt. Fy fan tänker jag. Jag skulle ha bjudit av mitt pålägg så hade jag kanske haft matlusten kvar nu.

 Så här är det varje morgon oavsett om det är lördag eller måndag! Har man valt att bo i kattparadiset så får man räkna med att det är så här det går till.

Hemma hos mig bor det fler katter än människor för tillfället och då är det ju givet att den majoriteten har största andelen mandat och styr hela ”Skomakarkåken”. Rambo är statsministern efter Lois avgång för några år sen då hon steriliserades och gick i pension,men hon är agerar numera som Rambos närmsta rådgivare (han är ju hennes son och inte så gammal till åren) när han tar beslut som hon inte samtycker. Tillsammans regerar de över julgranskulor, kattleksaker, mattes pålägg och klösbrädor och det mesta sker på deras villkor.

Just nu kom Rambo in från sin promenad och satte sig och sket i kattlådan för att sedan gå ut igen………Lois ligger i sin antika stol och snarkar värre än en fyllehund och hon verkar tycka att livet är förbannat skönt att leva…..