Jag hade lovat mig själv att jag inte skulle göra detta till en så kallad EMO-blogg så därför måste jag idag locka fram min komiska sida och skriva om något roligt. Jag är den mest självkomiska människan i världen och jag driver gärna med och om mig själv inför andra så idag gör vi ett humor inslag och lägger tårarna på hyllan ett tag.
Jag kan börja med att erkänna att jag inte är särskilt smart men jag är heller inte dum på ett sånt där idiotiskt blont sätt utan jag kan nog kalla mig själv rödblondinen som förstår när du driver med mig men det tar ett tag innan jag kommer på det. Vad är skillnaden mellan en blondin och en rödblondin då undrar säkert du, jo skillnaden är att blondinen skrattar åt allt medans rödblondinen skrattar åt sånt som är roligt och hänger med när någon driver på hennes bekostnad och bjuder på det, även om det kanske tar sin lilla stund.
Jag och min sambo åkte förbi en skylt häromdagen där det stod PLENISAL. ”Vad faan är en PLENIS för något ??” undrade jag naturligtvis och min sambo vred sig av skratt och berättade att det inte fanns något ord som heter PLENIS men däremot finns det någonting som heter PLENI.
PLENI betyder typ ”fullständig” så skylten kan man då översätta till ”fullständig sal ” istället. Min sambo påminde mig om en annan händelse där jag visade exakt samma intelligensnivå, gången då han bad mig ge honom synvinkeln som låg i handsfacket på vår bil. Jag öppnade genast facket och letade och letade men kunde verkligen inte hitta den, varför min sambo i samma ögonblick fnissade förfärligt kunde jag inte förstå.
Okej jag är blond, jag kan väl erkänna det Jag hade faktiskt turen att jag föddes med egenskapen självironi och inte mått så himla dåligt över det här med att vara ”osmart”, jag är nog snarare ganska stolt över att jag kan driva med mig själv på ett sätt som andra kanske aldrig skulle få för sig att göra.
Jag är en kantsött liten människa med många törnar i livet men det är ju det som gör mig till den jag är. När jag föddes var jag väldigt bräcklig och kanske var det där formen tog fast som den självironiska lilla människan med humor jag är? Det spelar ingen roll egentligen var början tog vid, huvudsaken är att man har egenskaper som gör en unik och att det finns någon som älskar en för den man är.
Jag har till och med använt humorn vid dom riktigt hårda smällarna i livet, dom där ögonblicken då man förändras, stannar upp och tänker efter. Kanske ävänder jag humorn för att utåt sett inte verka så svag? Kanske är det ett sätt för mig att bearbeta saker och hålla mig upprätt och inte förlora orken att andas? Det finns ju faktiskt sitautioner där det inte finns en enda molekyl glädje eller humor att spinna vidare på men på något sätt lyckas jag ända leta fram någonting roligt att relatera till.
När jag tänker efter är det nog kanske en sjuk egenskap i mångas ögon, men jag ser ju faktiskt mitt eget liv genom mig själv inte genom någon annan, därför gör det ju egentligen igenting att man använder ironi så länge det inte skadar någon annan än en själv. Det där med humor är ju individuellt styrt, det jag tycker är roligt kanske inte du finner är roligt. Därför kan humor vara farligt i vissa sammanhang och kan lätt såra, men just för att det är så roligt kanske man inte märker om någon annan inte tycker en viss sak är roligt. Humor kan faktiskt förvandlas till grymhet om man inte är försiktig. Det finns olika sorters skämt. Ironi blandat med sarkasm är väl den humorn som kanske är farligast då den ibland kan bli oavsiktlig och betraktaren kanske inte förstår den utan ser den som sårande. Humor överhuvudtaget kan få människor att hata varandra om bara den ena människan ser skämtet eller det roliga i situationer som uppstår.
Jag har sårat mig själv många gånger, då en del skämt gått för långt. Jag har också sårat andra utan att veta om det och därför får jag heller aldrig möjligheten att berätta att det inte var menat på det sättet.
En sak har jag lärt mig nu när mitt liv stannat upp och jag har tagit mig tid att tänka över vissa saker och startat en expdition inom mig själv har jag insett att jag nog missbrukat humorn en hel del. Man tror ju inte att roliga saker kan göra någon annan ledsen men alla är ju inte som jag och alla är inte som du.
Livet är svårt. Idag har jag kommit fram till att man kanske ska tänka sig för de gånger man har roligt. Men vad faan livet är ju som ett babianarsle, färgglatt och full med skit!!!
