Lönnen har färgats i höstglödens alla färger.
Långsamt släpper den löven och de seglar ner.
Äppelträden spelar vackra trumsolon när
vinden svingar kronan och frukten faller till marken.
Kylan biter och gör kinderna mina till rostfärgade nyponrosor.
Vem hade trott att hösten skulle knacka på dörren just den här dagen?
Jag tittar ut genom fönstret och ser vinden smeka gräset i hagen.
Mina tankar går tillbaka till barndomen då jag sprang barfota där.
Solen glittrar på vattnets bäck och speglar kärlek och förlorad tid i ögonen.
Vattenfallet porlar i lagom takt och ljudet som vinden och bäcken åstakommer
fyller mig med längtan av någonting jag förlorat men inte minns.
Bergen jag lekte vid är småsten nu.
Fåglarna kvittrar sin avskedssång och jag kan höra vingslagen mellan träden.
Lyssnar jag riktigt noga kan jag också höra naturens djupa sövande andetag.
Alla förebereder sig för vintern nu.
Ingen vet exakt hur den kommer bli det här året.
Löven ändrar färg.
Blommorna vissnar.
Älvorna dansar sin sista romantiska tango.
Dagar blir till årstider.
Årstider blir år.
Vinden tilltar och som en harpa spelar bladen på träden.
Om jag tar mig tid att lyssna så blir det min sång.
Som solens dotter skiner jag.
Skymningen faller.
Dimman sänker sig som en ridå.
Stanna ett slag.
Andas med träden.
Känn rytmen i höstens fruktkött.
Blunda.
Följ med mig till andra sidan midnatt.
/ Sippan

vackert. skriv mer! älskar sista delen!