Hälsotillstånd? Social situation? Intressen? fritidsaktiviteter? Utbildning? Yrkesverksamhet? Förmåga att att arbeta? Möjligheter till att förbättra arbetsförmågan? Hinder?
I veckan ska jag ta en främmande människa i hand,sitta ner och prata och samtalsämnet kommer att vara JAG.
Vad faan ska man säga? Jag vet inte själv hur jag känner just nu. Jag känner så mycket, samtidigt som jag inte känner någonting alls.
Man har hört så mycket skit om försäkringskassan sista tiden (media) och jag är rädd att jag med min ovanliga otur kommer bli en av dom med dålig erfarenhet av denna instans. (Varför bestämmer jag mig alltid innan att allt ska gå åt helvete?)
Mitt hälsotillstånd? Där finns inga tveksamheter. Jag känner mig som en mager sparv med fågelinfluensa, en snigel någon har trampat på, en luktärt med bladlöss, ett träd med rötangrepp , men hur översätter man det i ord som en försäkringshandläggare kan förstå?
Det känns som om allt börjar i fel ände. (Jag vill komma till min samtalskontakt först , sen FK.)
Helst av allt vill jag bara SOVA!
Ringde veckosamtalet idag (min läkare vill ha veckorapporter) och där kom man fram till att jag hamnat i ett eländigt ekorrhjul. Så länge inte sömnen fungerar så kommer jag ingenstans. Kroppen hinner aldrig vila och kan inte reparera sig själv. När jag inte sover ökar ångesten och ångesten ger panikattacker. Panikattackerna gör att jag vill gömma mig från omvärlden och därför låser jag in mig för att jag känner mig sårbar och vill inte träffa någon. Panikkattackerna ger då social fobi och den sociala fobin förvandlas i dålig självkänsla som ger sömnstörning som ger ångest som ger panikattacker som ger social fobi som ger dålig självkänsla som ger sömnlöshet som ger….om och om igen.Runt,runt runt.
Jag är människan som alltid varit stark, haft lösningar på allt och alltid legat steget före.
Den här gången vet jag att jag inte kan sticka huvudet i sanden,jag kan inte fly,jag kan inte ignorera,jag kan inte skratta bort det här!
Hade det varit DU som råkat ut för detta hade jag vetat exakt hur jag skulle hjälpa dig! Nu är det MIG det handlar om och det känns som om jag inte tycker att det är lika viktigt att hjälpa mig själv.
Varför tycker jag inte att JAG är lika mycket värd som DU?