Mörk materia

Jag är inte EMO som fastnat med armen i knivstället!

Jag är fortfarande mörk materia som svävar däruppe.

Mörk materia…

Hur kan man säga att någonting finns som man inte kan se?

Jag avger inte ljus, jag är osynlig.

Jag avger ingen energi.

Därför kan ingen se hur dåligt jag mår.

Min högsta önskan är dock att åter bli den där glimmande stjärnan som självsäkert vandrar fram och tillbaka på vintergatan.

Solen ska värma min kind,torka mina salta tårar och månen ska tryggt vila sin arm på min axel.

När jag känner att jag är mig själv igen ska jag återvända tillbaka till jorden där jag en gång föddes.

Jag ska hålla mig borta från mörka hål som kan sluka mig hel och låta solen och månen vaka över mig, månskensmännen ska bilda en ring runt mig och skydda mig som en armé skyddar sin konung.

Jag håller mig flytande mellan livscentrum och dödszonen, kosmisk energi dansar tango med mig fram och tillbaka.

Därför är jag hela tiden är fysisk utmattad, har svårt att sova,känner oro eftersom jag förflyttas hela tiden.

På det stället jag somnar kanske jag inte vaknar.

Den ändlösa rymden gör mig rädd och den förmörkar min omgivning. Den enda som är positivt är att rymden är dramalös,kravlös och tyst. Här kan jag skapa en ny mytologi. Namnge mina egna gudar och hjältar precis som jag vill.

Får jag bara god tid på mig kan jag skapa en egen religion med ett tro system som passar min andliga verklighet och yttersta sanning.

Jag har faktiskt också drömmar men glömmer så lätt bort dom när jag anstränger mig för att förverkliga andras.

Jag ska skapa mina egna verktyg som ger mig tröst,stillar min oro som kan hjälpa mig att tolka min undermedvetenhet och samtidigt föra mig vidare mot mina drömmarnas mål.

Jag ska inte förlora fler illusioner utan samla alla intryck och bilda dem till någonting meningsfullt.

Jag ska inte gå förlorad i sökandet av mig själv. Detta är min pilgrimsfärd som  jag har svårt att sätta ord på.

Jag ska inte döva jobbiga känslor eller tankar längre utan försöka vinna tillbaka mig själv och vända den negativa energin till min fördel.

Jag ska söka i spillrorna av mig själv och som ett pussel ska jag försöka lägga varje bit på plats igen.

Det kommer att ta tid och just nu svävar jag bara…osynlig,energilös och vaggar fram och tillbaka på vintergatan vilse i rymden ,ensam eftersom du vänt ryggen och numera är rädd för mig …

2 Responses to “Mörk materia”

  1. sippan skriver:

    Vad kul att du gillar mitt sätt att skriva.Jag har aldrig tänkt det som poesi men det kanske det är…

    Jag kommer att må bra igen, det lovar jag. Jag behöver bara må fruktansvärt dåligt för att senare må riktigt riktigt bra. Då kommer jag skriva humor istället :-D

  2. Wally Wild skriver:

    vackert skrivet. Förstår inte hur du lyckas.. Din hjärna måste ju till bredden vara fylld med dikt! för det du skriver är ren och skär poesi.
    Gillar dock inte att du mår dåligt.. =(

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. And trackBack URL.

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu