Så har jag ytterligare sömnlös natt framför mig.
Det får mig att tänka på en bok med just den titeln…Sömnlös.
Boken är skriven av en Sveriges största författare genom tiderna och det är inte för att han är smålänning som jag ser upp till honom så mycket utan mer för hans fantastiska sätt att måla med orden.
Boken Sömnlös handlar om Knut Toring som i mångt och mycket är väldigt lik Herr Moberg själv och även jag har mycket gemensamt med dessa två herrar.
Jag är icke bara sömnlös, jag har ett inre liv som är i total kaos och jag flyr till skogs så fort jag känner minsta press.
De senaste dagarna har jag socialt isolerat mig, dragit ner persiennerna, inte svarat i telefonen och kämpat mot ångest och oro som tynger själen så pass att man till och med har svårt att svälja.
Det som är skönt är att ingen saknar mig. Jag är så ensam här i universum att ingen reagerar över mitt beteende och undrar vad jag håller på med. Ingen undrar varför jag inte svarar i telefonen eftersom det inte är någon som ringer. Ingen undrar varför jag inte öppnar dörren för att det är ju ingen som ringer på. Ingen undrar varför persiennerna är neddragna för det är ingen som känner mig som går förbi mitt hus.
Det är inte därför jag ligger sömnlös. Jag är trött men kan inte sova. När man är hungrig , så äter man, när man är törstig så dricker man men när man är trött men ändå inte kan sova…vad gör man då?
Det måste ju finnas en sömnlösning…eller hur?
Jag ska försöka sova på saken eller hur det nu är man säger.
I morgon ska jag dra upp persiennerna, öppna dörren och svara i telefonen. Kanske min sömnlösning ligger just där, att försöka leva så normalt man kan? En promenad skulle ju inte heller sitta fel, söka frid i skogen som är min bästa batteriladdare för min själ tidigare i livet.
Jag ska nog hitta en lösning på alla problem även om det är så att man kanske måste fly ett par gånger.
Nu går jag , Moberg och Knut Toring och lägger oss.