I min familj vill man inte tro att jag jag har det så jobbigt som jag har det.
I min familj vänder man på det och säger att läkarna tryckt i mig alldeles för mycket mediciner och är det är därför jag mår dåligt.
Jag orkar inte bry mig för jag är ganska självupptagen i mitt mående just nu och orkar inte förklara för dom en gång till. Varje gång jag har försökt att berätta så har min familj tyckt att ämnet är känsligt och medvetet pratat om något annat för att undvika sanningen.Jag orkar inte skrika åt dom, jag orkar inte förklara och de får skylla sig själva att de inte är förstående. ”Min dotter, min syster,min brorsdotter kan inte må så dåligt”. Jo, det kan hon, och hon gör det!
Att undvika mig är inte alls bra. Snälla du som gör det, sluta med det! En vanlig reaktion som anhörig är att man inte vill inte tro att det är så farligt. När jag berättade att jag nu är sjukskriven ett halvår till skakade de bara på huvudet och sa ” Det är ju inte sant! Du mår ju inte bra av att bara gå hemma.” Men det handlar inte om att bara gå hemma för det är inte vad jag gör. Varje dag är en kamp och ett kapitel att gå igenom.
Utbränd blir man när man när man ansträngt sig över sin förmåga under en längre tid. Den utbrända undertrycker sina egna behov och kämpar på, trots att orken uppenbarligen tagit slut.Kroppen får aldrig tid att återhämta sig. Till slut klarar den inte av att kompensera för påfrestningarna. Man går in i väggen. Det börjar med stress och slutar i utbrändhet,kroniskt trötthetssyndrom,fibromyalgi, kärlkramp, högt blodtryck,höga blodfetter,bukfetma, hjärtinfarkt, diabetes, magsår,inkontinens, allergi, nässelfeber, ångest, depression, panikattacker, fobier, stammning, svettningar,nedsatt immunförsvar…..listan kan göras hur lång som helst.
När det gäller mig så har stressen gett mig depression, panikattacker,ångest och social fobi. Hade det inte varit för den svåra ångestproblematiken jag har så hade jag varit tillbaka på jobbet nu. Du som inte sett ångest eller en panikattack i verkligheten så är det svårt att förklara hur den yttrar sig så du ska förstå.
Jag har nu förstått att detta började för 6-7 år sedan och jag fick en varning av en läkare ungefär då. Jag hade under två års tid haft ont i halsen, kändes som en konstant halsfluss men alla prover under dessa år visade att det inte var någon sjukdom alls och till slut sa en kvinnlig läkare att detta nog kunde vara stressrelaterat eller början på en depression men jag bad henne dra åt helvete eftersom jag tyckte det lät ganska långsökt. Jag stressar inte, jag bara jobbar väldigt mycket och skolan tog mycket tid men stress eller depression var det dummaste jag hade hört. Hade jag tagit till mig varningen hade kanske mitt liv sett annorlunda ut idag.
Utöver ångest och panikattackerna lider jag också av posttraumatisk stress. Posttraumatisk stress är en reaktion på en psykiskt mycket extrem upplevelse, man drömmer mardrömmar om upplevelsen och i vaket tillstånd lider man av påträngande och plågande minnesbilder och man får ständiga ”flashbacks”. Detta är inte en bra kombination då min kropp går på högvarv av stressen min upplevelse ger mig, när kroppen går på högvarv kan den inte vila och vilar den inte kan den inte återhämta sig. Ett ont hjul som snurrar och som inte kan stanna förrän min upplevelse är bearbetad. Jag tycker nog att hjulet går långsammare och långsammare för varje dag och jag tror att det stannar snart.
Stress är väldigt individuellt. Vissa människor stressar mer än andra. En del kan leva under stress under ganska lång tid utan att bli sjuka. Andra är mer känsliga. Vissa gener i hjärnan bestämmer hur vi reagerar på stress. Forskare tror också att den stress man upplevde som barn avgör hur stresstålig man blir som vuxen. När vi stressar minskar ett ämne i kroppen som kallas oxytocin. Det är ett ”lugn och ro” hormon som barn känner av väldigt lätt. Det frisätts exempelvis vid kramar och smekningar. Så krama ditt barn mycket, det mår bra av det! Jag har levt ett halvår nu helt utan beröring eftersom min sambo inte är hemma så givetvis har det påverkat mig negativt. De få gånger min sambo har varit hemma under hösten har jag mått väldigt bra och förstår nu att det beror på att han frigör oxytocin i min kropp. Det var min läkares ena sköterska som berättade allt detta för mig för att jag skulle förstå att fysisk närvaro är viktigt för mig och bra i läkningsprocessen. Alltså, krama någon om du känner dig stressad!
Vi har också ett annat ämne i kroppen som kallas kortisol. Detta ämne har vi alltid en liten halt av i kroppen då det är livsnödvändigt. Vid depression och ångestproblematik är kortisolet onormalt högt. Vid fara utsöndrar kroppen adrenalin och kortisol och det i sin tur ökar blodtrycket, musklerna spänns, och kroppen rustar sig för strid. Stressar du mycket är det just detta som händer och kroppen klarar inte att gå på högvarv för länge. Det som händer utöver att kroppen är redo att gå ut i strid är också att du hämmar smärta,matsmältning,trötthet och din fertilitet. Stressar du under långa perioder kommer stressen bli ett normaltillstånd i kroppen och då reagerar du med nedstämdhet, du gråter lätt, du blir aggressiv,lättirriterad, får försämrad koncentration,prestationsångest, oro, rastlöshet, sömnstörningar och känner dig ständigt utmattad. Stress under en lång period ger till slut ångest. Du tänker ”katastroftankar” sen kommer en så kallad ”stresskramp” om du inte tar dina varningssignaler på allvar. ”Stresskramp” är då du drabbas av sammanbrott i form av en panikattack eller kollaps och då är du illa ute!
Detta sammanbrott ger dig en rad följdsjukdomar som är svåra att ta sig ur.
Ta dig tid att tänka över din stress situation. Stressar du mycket? Har du stressat mycket under en lång period? Känner du igen dig i något av det jag beskrivit?
Det som hänt mig behöver inte hända dig om du bara är förnuftig. Lyssna till din kropp. Ta varningssignaler på allvar.
Du lever bara en gång!