Under ett par dagar har jag haft fjärilar i magen som inte vill flyga iväg.
Jag vet inte alls varför dom finns där just nu. Jag kan inte hitta orsaken.
Frustrerad sitter jag här, lite ledsen, lite arg och lite besviken och med fjärilar i magen.
I går hade jag en sån dag ” Jag stänger in mig,svarar inte telefon,svarar inte på sms-dag”.
Det blev helt tokigt. Och jag insåg att sånna dagar är ganska egoistiska.
Eftersom jag inte svarade varken på sms eller telefonsamtal från andra sidan jordklotet blev ju personen som befann sig där väldigt maktlös. Personen hade inte hört av mig på tre dagar och när jag inte svarade blev personen naturligtvis rädd,orolig och ledsen. Några minuter efter typ 19 missade samtal kom två bilar och tvärnitade utanför och tre personer rusade in i huset. Kändes typ som F.B.I stormade en brottsplats för att jag hade begått det värsta brott man kan begå mot någon….Jag hade gått under jorden, varit egoistisk och endast brytt mig om mig själv.
Det är väldigt jobbigt att vara ensam, men samtidigt så tycker jag det är skönt för då kan jag göra så här. Gå under jorden under ganska lång tid innan någon saknar mig och jag hinner hitta många delar under den tiden att bearbeta, helt stressfritt, helt utan krav och helt utan att någon lägger sig i och påverkar mig åt något annat håll.
Fjärilarna känns ännu mer idag än tidigare och kanske det beror på gårdagen. Jag gjorde något fel utan att inse det själv och någon annan talade om det för mig.
Jag är tillbaka i rymden igen och meckar på min rymdfarkost som ska ta mig hem.
Mina saker ligger utspridda över hela vintergatan och varje dag tänker jag att jag ska samla ihop dem.
Jag väntar på vissa reservdelar till rymdfarkosten, en av reservdelarna kommer på fredag och jag har väntat i 6 veckor på den. (Min sambo)
Jag har täppt igen alla mörka hål för att inte ramla ner i dom. Nu kliver jag bara försiktigt rakt över. Bara att akta sig för alla faror har varit en en resa i sig.
Stjärnorna glimmar till då och då för att påminna mig om att livet har en mening.
Under tiden här på vintergatan har jag kolliderat med många andra galaxer, det är inte synen det är fel på utan det är min närvaro. Jag hinner aldrig vända mig om utan får andra galaxer rakt i ryggen och det gör så ont.
Klara nätter kan du titta upp och se stjärnhimlen tillsammans med mig. Det är vackert och tiden står stilla just då, det är fantastiskt att vi människor kan dela stjärnbilderna oavsett var vi befinner oss. Drömmar är också sådant vi kan dela med varandra oavsett vilken plats vi lever på just nu. Du kan vara där och jag kan vara här.
Jorden roterar utan att vi märker det. Dag blir till natt och natt blir till dag.
Precis nästan som du roterar ditt huvud roterar jorden sin axel.
Gravitationskraften håller oss kvar. Det du tappar till marken kan du plocka upp igen, även livet tappar vi ibland.
Livet kan göra ett fritt fall i en tyngdlös värld där vi inte har något stöd under våra fötter. Du kan förlora förståndet utan något luftmotstånd och ibland når vi gränshastigheten utan någon som helst bromskraft. Det är viktigt att förstå att när förståndet gör en sådan resa så accelererar vi i endast i sidled och resan går bara runt runt i en cirkel. Det är du som bestämmer när resan tar slut eller börjar. Det är du som bestämmer hur lång resan blir. Glöm inte att att upptäcka saker på vägen så du slipper ångra dig när resan lider mot sitt slut över saker du aldrig gjorde eller upplevde. Det är du som bestämmer hur mångalen och lynnig din resans gång förblir. Glöm inte kärleken som finns runt omkring dig, tar du dig tid att leta efter den kommer du upptäcka att den var större än vad du någonsin kunde föreställa dig. Bara på kärlek kan du komma långt och ditt liv blir innehållsrikare än vad du någonsin kunde önska. Själen är fången i den egna kroppen och den högsta formen av kärlek är då du finner en annan själ fast i en annan kropp och länkar ihop dom två själarna till en.
Att ha fjärilar i magen är en del av gravitationskraften, din kropp hänger inte med i alla väg-gupp och det killar i magen……