Vad faan… Kul med snö men inte så här jävla mycket.
Orkade inte gå upp den tid som är bestämt med psykologen trots att jag gick och la mig dödstrött igår kl 9 på kvällen aå jag sov till kl 11 idag.
Ringde min Dr som jag alltid måste göra en gång i veckan för en rapport och jag berättade om fjärilarna i magen och fick till svar att jag det var då viktigt att äta medicin så fort jag får minsta fjäril i magen. Sjuksyster sa också att jag kommer fortsätta dyka och det kommer vara jobbigt en tid framöver då det svänger kraftigt i sjukdomen.
Vissa dagar känner jag mig som den vanliga glada tjejen och kan inte förstå varför jag är sjukskriven andra dagar kan jag inte känna igen mig själv alls och jag blir som förbytt med panikattacker,ångest och dödslängtan som följd.
Jag vet inte vad som är värst….Att alltid vara nere eller när det svänger. Jag tror det är när det svänger eftersom man blir så glad när de ljusa stunderna kommer och känner sig så besviken när det vänder. Jag kan inte påverka detta alls utan det måste ta sin tid säger läkaren. Så det blir refill av apoteket här nu eftersom mina lugnande tabletter nästan är slut. Det var meningen att jag skulle sluta med dom nu men jag får fortsätta ett tag till. Jag ljög för läkaren om sömnen eftersom de idag skulle vidta åtgärder om den inte var normal, nog är den bättre men inte helt bra men jag vill inte läggas in på sjukhus just nu.
Snön bara vräker på utomhus. Det var en lång resa att gå och hämta posten. Jag dök rakt ner i snön och vadade ut till brevlådan. När jag kom in igen hade jag lagt på mig en extra platåklack med snö under skorna så jag hamnade i spagat läge på klinkers golvet i hallen samtidigt som jag krampaktigt höll tag i dörrhantaget och posten for upp i taket. Katterna tittade konstigt på mig och fnös och jag kunde nästan höra den ena katten säga till den andra ”Hon är verkligen totalt dum i huvet”. Kollade posten och den innehöll impecta katalogen. Ja jo verkligen att jag vill beställa frö när det är snökaos ute. Vad faan skojar de med mig eller framsidan har en fin somrig bild på vita fina blommor, just nu är det inte vitt av blommor utomhus utan snö snö snö så långt ögat kan nå och det ser inte bra ut enligt väderleksrapporten.
Min sambo ringde från Philadelphia (inte osten , utan staden) och sa att nu kommer jag hem. Han får flyga från Phili till New York eftersom U.S.A har nya terrorist regler och inte låter folk flyga direktflyg. I morgon får jag krama om honom och fyllas med oxitycin och kortisol och jag tänker inte släppa taget förrän efter nyår då det är dags för honom att fara ut i världen igen. Just nu fylls man av panik över att han ska komma hem och börjar planera stort över vilka kläder ska jag ha på mig, hur ska jag ha håret, smink eller inte smink? Man vill ju vara fin när han kommer hem även om han skulle tycka jag var fin i min urtvättade flanellpjyamas med flugsvampar och älgar så vill man ”piffa” upp sig. Han måste ju se hur snygg jag egentligen är trots att jag gått upp i vikt. Jag tror inte att han bryr sig om hur mycket jag väger, han är mest intresserad av mitt mående. Han vill att jag ska må bra och vi ska försöka hitta på massa roliga saker när han är hemma. Mysa, sova länge, ligga vaken och titta på film, äta god mat, gå långa promenader och så ska vi prata vidare på en idé jag tänkt.
Min idé är att när jag fram emot våren känner mig lite bättre så ska jag skaffa en jourhund. Man tar hand om en hund som ska omplaceras och sköter hunden tills man hittar ett gott hem åt den. Jag ska försöka prata med katterna om detta, min sambo tyckte idén var jättebra så länge jag inte ser det som ett krav utan som något roligt. Alternativt så kan man höra sig för också om nu katterna skulle säga nej om det finns någon gammal tant med benbrott här i trakten som inte kan gå ut och rasta sin hund, för då kan ju jag göra det. Eller så kanske det finns någon annan hund som vill ha mig som dagmatte när husse eller matte jobbar.
Nu ska jag städa upp i kåken så min sambo slipper se hur stökigt det är när han inte är hemma. Kanske till och med ta en vals med damsugaren om den orkar.
Min katt piper fortfarande över snön och han står vid dörren och jag får öppna var 20:e minut för att se kattens besvikelse att snön inte är borta. Han tittar beklagande på mig precis som om snön skulle vara mitt fel. Varför kan skattskrällen inte gilla snö? Han blir ju så rastlös av att vara inne och har redan varit på granen två gånger idag och slitit i julgranskulorna. Dumma katt! Snart kommer damsugaren fram och då jävlar springer katten