ÅNGEST,STRESS och PRESTATIONSKRAV

Jag åkte till jobbet och hälsade på. Det måste bli spontana besöka eftersom om jag skulle ringa någon dag innan och säga jag kommer då eller då så är det inte säkert att det funkar då.

För att inte göra mig själv eller någon annan besviken så bokar jag alltså inte in mina besök i förtid utan jag dyker bara upp.

Jag dök bara upp idag. Jag har inte träffat min big boss sedan Augusti och jag fick en stor bamsekram vid entrén och han frågade om vi skulle gå ut på kontoret och ”tomta” lite.  Jag gav honom en    julblomma och han gav mig ett stort paket med hemligt innehåll som

jag , om jag kan hålla mig, ska öppna på julafton.

besöket gick riktigt bra. Jag börjar inse hur djupt oroliga de är för mig och jag är väldigt tacksam över det tålamod de haft med mig. Vilken chef som helst hade säkert ringt regelbundet för att försöka få svar på när jag kommer tillbaka.

om de har velat veta hur jag har det så har de ringt min mamma för att ge mig andrum och visa respekt.

Vi satt länge och pratade och redde ut en hel del.

Min chef har haft väldigt dåligt samvete och tagit åt sig och tagit på sig skulden över att jag är där jag står nu. Han har verkligen sporrat mig i mitt arbete då han sett mitt engagemang, min arbetsvilja och min kompetens och klappat mig på axeln i beundran över hur jag ger järnet. Där man ser engagemang kan man lämna fler arbetsuppgifter sa han, då vet man att arbetet blir gjort. Jag försökte förklara att samma engagemang jag lagt på den arbetsplatsen har jag lagt på mina extra jobb, i mina vänner och familj och allt annat jag gjort. Det enda jag inte lagt engagemang på är mig själv och mina egna behov. De har liksom försvunnit någonstans. Vi redde ut hela situationen och kom underfund med att min sjukskrivning har tvingats andra på min arbetsplats att sätta sig in i mina arbetsuppgifter vilket gör att om jag kommer tillbaka och jobbar så har jag backup och behöver inte hålla i alla trådar själv.

När man tänker efter så har min tjänst på jobbet varit ganska krävande eftersom man anställt TVÅ vikarier för att täcka upp min frånvaro….Vad säger det? Jo, att jag att jag gjort arbete för två tjänster på mina timmar.

När jag kom hem kom ångesten, den växte,kom krypande och det känns till en början som hjärnan blivit överhettad och senare fortsätter hettan ut i blodet och hamnade till slut som en sten i bröstet och stenen gör att hjärtat slår alldeles för fort, det blir svårt att andas och man drabbas av mer eller mindre panik och får känslan av att döden är nära.

Mina sånna attacker har tidigare varat ca 6 timmar när de kommer men idag höll det bara på ca 1, 5 timme och det krävdes inte alls så mycket lugnande mediciner för att komma ur tillståndet. Detta tar jag som ett steg i rätt riktning och jag kan känna stolthet att jag tillsammans med psykologen jag går hos hittat ganska bra hjälpmedel förutom medicin som jag nu försöker lära mig bemästra.

Nu vet jag inte om jag kommer klara julen eftersom den lilla händelsen fick mig ur balans.Vi åkte efter besöket på jobbet och hälsade på min sambos bror som  har en son på 3 år. Jag klarar inte av att ha barn omkring mig för det är så krävande. De är så fruktansvärt frågvisa, de ska leka och de tjatar hela jävla tiden. Jag orkar inte vara lektant och dessutom är barn så högljudda och jag klarar inte ljud alls så det enda man vill göra är att kasta något på dom och be dom hålla käften men så får man tyvärr inte göra.

Jag spyr på julen och nu groggar jag runt på lugnande mediciner, ensam i ett hus där det är förjävla kallt.

Hoppas din jul blir som du önskar.

Stress stress stress är jul och detta kanske blir min sista. orka hålla på.  Så jävla roligt är det inte att byta pengar med varandra och sedan stressa runt till alla familjemedlemmar då alla familjer nuförtiden lever i massa olika  familjer med plastpappor,plastmammor, halvsyskon,plastsyskon….ännu roligare blir det när familjemedlemmar är osams och vägrar prata med varandra höger till vänster………….blä.