Jaha, nu ligger man här med täcket uppdraget upp till öronen.
Jag får knappt luft, det beror inte på att täcket är uppdraget till öronen utan det är halsen som krånglar.
Jag är lite sjuk. Helt vanligt sjuk, jättekonstigt, jag menar…det känns jättekonstigt, ett FYSISKT fel för en gång skull.
Detta gör att jag för stunden glömt det psykiskt sjuka som infinner sig i min arma kropp och som hänger som ett surt moln över huvet.
Jag kommer på mig själv tycka att det till och med är lite mysigt att vara lite sjuk, fysiskt. Febern kryper i kroppen och det känns gött. Man vet hur man ska tackla fysiska sjukdomar, det brukar räcka med lite panodil och vila.
Psykiska sjukdomar däremot är mycket svårare att hantera och det är inte alltid det räcker med några dagar i sängen,en ask panodil och en stor bytta glass.
En ångestattack är tusen gånger värre än den farligaste lunginflammation.
En ångestattack är inte ens säkert att man kan bemästra med egen kraft, jag talar av egen erfarenhet och vid flera tillfällen har jag fått söka akut hjälp när ångesten fyllt min kropp och vägrat lämna själen fyra väggar.
Numera klarar jag en ångestattack på egen hand, med verktyg jag fått av min psykolog och jag är evigt tacksam för det eftersom den akuta sjukvården inte är så mycket att skryta om.
Man blir omhändertagen några sekunder genom att någon fysiskt överlämnar ett glas vatten och lite tabletter, sen får man ligga i ett rum tills man känner sig något bättre för sen finns någon annan mycket sjukare som behöver det där rummet och då får man åka hem. Samma regler gäller säkert vid fysiska sjukdomar. Du måste mer eller mindre vara minst halvdöd för att få hjälp och recept utskrivna. I det här fallet handlar det bara om en helt vanlig halsinfektion och jag kommer nog vara på benen igen om några dagar. Just nu njuter jag bara av att vara fysiskt sjuk och hoppas nästan att när den fysiska sjukdomen förvinner så kommer den ta allt det psykiska med sig och jag blir friskförklarad för resten av livet. Under tiden trycker jag i mig halstabletter, blir klappad på pannan av min sambo och katten värmer min bröstkorg och jag myser i sängen framför tvn och dåliga dvd filmer. Jag överlever på glass i stora lass och får frukost på sängen. Gud vad härligt det är att vara sjuk ”på riktigt”.