Ingen människa vet hur hårt jag jobbar för förändring.
Ibland känns det som jag vill ge upp för det är så tungt och svårt, men samtidigt inser jag hur viktigt det är att fortsätta mitt arbete för att livet i senare skede ska bli så bra som möjligt. Man kan se det som att jag använder den här tiden på att investera i mig själv. Det är mer krävande än vad jag någonsin kunde föreställa mig.Det ligger många tårar och ångest bakom varje liten bit i det pussel jag lägger.
Igår tog jag ett sort beslut där jag helt enkelt körde över mitt gamla jag. Jag har många gånger beskrivit hur mitt synsätt har varit på saker jag inte har kontroll över och min rädsla för att släppa på kontrollen. En sak som jag inte utfört här i livet som egentligen är självklart för alla om du nu inte har fysiska hinder som står i vägen är ju körkort. Eftersom jag inte kan köra bil har jag helt enkelt undvikit att ens försöka ta körkort. I går tog jag tag i saken och ringde till körskolan och anmälde mig till handledarkursen man numera måste genomföra innan du ens får sätta dig i förarsätet. Det kändes faktiskt ganska okej. Efteråt kände jag mig nöjd att jag trotsat kontrollen, släppt den och insett att man faktiskt inte måste kunna allt till punkt och pricka innan man ens gett sig själv en chans till att lära. Jag försökte berätta för min sambo hur glad jag var över det där stora steget, men han verkar inte inse hur stort det där klivet egentligen var. Det kan kännas störande eftersom jag gärna vill visa och få människor runt omkring mig att förstå att jag faktiskt gör konkreta saker för att förändra mig själv och mitt beteende. Jag vet inte om jag söker en klapp på axeln eller någon annan sort bekräftelse på att jag är duktig och med det vill jag ha sagt att jag fortfarande hänger kvar i mitt gamla beteende eftersom jag gärna vill att andra ska se mig som duktig. Jag står med en fot i mitt gamla jag och en fot i mitt nya och det är så svårt att balansera dessa två världar så att jag inte gör förändringarna till utmaningar och nya prestationer där resultatet endast mäts i självkänsla.
På söndag ska jag alltså börja med mitt körkort, jag försöker sätta tidspress på mig själv och krav på att körkortet ska vara avklarat innan sommaren, vilket är helt idiotiskt egentligen. Vad händer om jag inte håller tidsramen då… Jo jag straffar mig själv genom att klanka ner på min självkänsla och min personlighet och karusellen rullar igen. Som sagt, det är inget lätt arbete jag påbörjat, att förändra och förbättra samt förenkla för mig själv och som tur är så är jag numera medveten om mina problem och kan ta hand om dom.