Ja, jag har avvikit från bloggen helt och hållet. Jag har inte haft behov av att skriva av mig för jag har mått ganska bra. En helt otrolig känsla att vakna utan gnagande oro i kroppen. Jag är inte super glad och dansar hela dagarna men det är tillräckligt bra att jag kan nästan helt och hållet leva ett liv som inte skiljer sig mycket från andras. Jag antar att det är den senaste medicinen kombinerat med mycket hårt arbete med min egen person och självkänsla som gör att jag är piggare, gladare och har ork att ta tag i småsaker. Jag måste säga att resan var det bästa jag kunde göra för där hade jag tid att stanna upp och tänka över vad som egentligen hänt det senaste halvåret. Under resan kunde jag också utsätta mig för situationer som jag inte skulle utsätta mig själv för hemma och på så sätt växte mitt självförtroende och jag kände mig tuffare när jag kom hem.
Nog ska allt bli bra igen, även om det tagit sin tid att komma in i detta kapitel jag just nu går in i. Jag är så otroligt tacksam för allt stöd jag fått av er, ni vet vilka ni är.