Hur är det att vara en Sippa som blommar året runt egentligen? Får man köldskador på fötterna vintertid? Torkar man ut och vissnar under högsommaren? Blir man plockad och satt i en vas när snön precis har smällt? Hur djupt ner växer en sippas rötter egentligen? Hur får en sippa sina blad att bli så läderartade? Hur är det att vara fridlyst? Vilka är hennes myror som sprider hennes frön?
Det är jag som är Sippan. Nu fullvuxen med väl utvecklade blad med många fjolårsblad bakom mig. Jag har fått min slutgiltiga färg och är skyddad av länsstyrelsen. Varför? Jo för att jag kan inte spridas om jag plockas och jag är av en sällsynt art och är därför sårbar. Jag är en populär liten blomma som föddes en vårdag på 80-talet och som alla andra fridlysta djur och växter så är jag speciell. Jag bör hanteras med respekt eftersom jag är giftig vid invärtes bruk, jag är stark urindrivande och kan inte bota några sjukdomar utan ger dig blåsor i munnen om du skulle få för dig att äta en bit av mig.
Jag är inte ond bara för att jag är giftig, jag ger dig vårkänslor och hopp om livet om du bara bryr dig om att titta på mig. Du blir alltid lika förvånad när jag dyker upp. Ibland tittar jag fram tidigt, ibland sent. Ibland blommar jag kort, ibland längre, men en sak är säker, jag återkommer varje år, du längtar efter mig, jag sprider glädje. Om du hittar mig berättar du det för alla, en del människor hamnar också i tidningen trots att jag faktiskt konkurrerar mot både snödroppe, tussilago, flyttfåglar och andra busfrön!