Min födelsedag närmar sig. Den där 30 årsdagen som jag hade sett fram emot så mycket. Nu känns det som det kvittar. Jag hade en plan på hur jag skulle fira den men jag har inte haft ork att ta tag i det. Allt annat i mitt kaotiska liv har tagit tid och jag har prioriterat mitt mående i första hand. Jag accepterar att det blev som jag inte hade tänkt. Jag kan ju faktiskt fira min födelsedag senare, när jag orkar. Min sambo har dock offrat en hel del för den här dagen. Han har fått ställa in sitt jobb vilket hans arbetsgivare säkerligen är förbannade över. Han har en överaskning till mig, jag vet inte så mycket om den. Jag vet dock att jag ska åka någonstans och att jag kommer flyga från kalla Sverige den 19:e (typ snart) och slutdestinationen antar jag är mot varmare breddgrader. Så sött av honom att verkligen våga göra detta. Detta är även bra övning för mig i mitt annars sååå kontrollerade liv. Jag gör alltid allt så perfekt och min sambo har egentligen inte så mycket att säga till om. Allt ska ske på mitt sätt eftersom det är det enda sätt jag accepterar och jag vet att det alltid blir bra om jag får göra saker på mitt sätt. Helt sjukt beteende och inte konstigt att man slet ut sig på jobbet. Jag fick en varning på en anställningsintervju en gång och det handlade just om mitt kontrollbehov. Under intervjun fick jag genomgå massa olika tester, bland annat ett personlighetstest som visade att jag hade svårt som chef att delegera arbetsuppgifter. Mitt kontrollbehov gjorde att jag alltid ville göra uppgifter på mitt eget sätt och hade svårt att släppa taget, vilket i sin tur skulle leda till att jag skulle få svårt att avsluta projekt eftersom jag startade nya hela tiden. Jag fick inte jobbet just pga detta testresultatet och personen som höll i intervjun motiverade mitt NEJ med att jag ännu är för oerfaren med annars en god ledare, om jag inte övade på att delegera så skulle jag bränna ut mig sa hon. Skitsnack tänkte jag men såå rätt hon faktiskt hade.