Ja, då var det dags igen. Var hos min farbror Dr i December senast och idag besökte jag honom igen. Nu är jag sjukskriven till slutet av juni och han trodde inte att jag skulle börja jobba före semestern drar igång. Skönt att man vet att man har den tiden, det har ju gått väldigt trögt för mig. Jag pendlar så mycket fram och tillbaka och måendet svänger som en gunga i hög hastighet. Medicineringen har ännu inte fungerat som den ska och jag ligger efter i den tilltänkta rehabiliteringen. Det är ju svårt med just depressioner att hitta rätt medicinering. Vissa funkar det för direkt, vissa tar det längre tid för. Jag är skit trött på att äta så sjukt mycket medicin. Igår beslutade överläkaren att höja ytterligare så nu äter jag 3 tabletter på morgonen och 2 på kvällen och hur mycket jag sätter i mig därimellan är väldigt oregelbundet eftersom jag bara använder behovsmedicin vid behov istället för att gå på dem hela tiden som jag gjorde tidigare. Blä. Usch. Fick också en ny sömnmedicin utskriven idag och bannor för att jag under lång tid inte använt sömnmedicin alls. Det måste jag visst äta regelbundet annars kommer jag aldrig lära mig sova regelbundet. Jaha, det är bara att bita ihop och låta 2 tabletter till kvällen blir 3 tabletter då! Totalt 6 tabletter och just SEX finns inte längre i mitt huvud. Tabletterna har totalt tagit bort lusten och jag blir nästan illamående bara jag tänker på det där man gör i sängen! Ja, totalt kan det kanske bli upp mot 15 tabletter för att orka med dagen och det är inte kul att gå runt som en zombie bara för att orka leva. Den här jävla skiten får mig att gå upp i vikt och bara gå upp i vikt ger ännu mer ångest….Jag äter inte mer, jag går upp i vikt ändå trots att jag försöker promenera minst 2 timmar varje dag. levern då? Hur faan mår den egentligen? Det kan inte vara hälsosamt att äta så mycket piller som jag gör. Det är ändå skönt att jag har den här bloggen, där jag kan beklaga mig, skriva ner min sanning och sen kunna gå tillbaka i arkivet och läsa om hur dåligt jag mådde för 4 månader sen. Med hjälp av bloggen ser jag framstegen även om de ibland är små, jag ser bakslagen och utvecklingen framåt.