Jag har börjat med kognitiv beteende terapi ( KBT).
Jag har varit bekant med begreppet förrut men har inte satt mig in det.
Det hela går ut på att jag ska bli medveten om mina ”tankefel”, jag ska arbeta med mina tankar,känslor och handlingsmönster som leder till ohälsa. Göra dem mindre negativa och förstärka det positiva.
Jag ska berätta om mitt första besök med min samtalskontakt.
Jag fick sitta i en fotölj i mjuka former klädd i fårskinnspäls.
Jag fick berätta hur jag haft det de senaste två veckorna (förjävligt) och vi kom in på en händelse som fick droppen att rinna över kanten som hände tidigare, det är inte händelsen i sig som fått mig standsatt där jag är idag, utan kombinerat med många andra händelser den senaste tiden tog det stop just där. Min kropp orkade inte ta in mer.
Jag kan beskriva händelsen in i minsta detalj. Jag känner fortfarande lukten av den. Den har påverkat mig negativt, men eftersom jag är den jag är ,klarar jag av den. Jag kan leva med den.
Vi hade länge tänkt att vi skulle vilja flytta ifrån vår jättestora lägenhet. Det var inte fel på lägenheten egentligen. Man ska inte klaga, 4 rum och kök för en riktigt oförkämt billig peng.
Det var vår granne som var problemet. En psykiskt sjuk människa som betedde sig så fruktansvärt underligt ibland. Sen var det tungt att sköta detta boende. Vi hade hand om uppvärmningen i huset och detta hammabyggda system fungerade mycket dåligt. Vi kunde vakna på vinterhalvåret med 7 grader i lägenheten. Vi kunde heller inte vara borta längre än tre dagar utan att höra av oss till hyresvärden och be honom sköta sin pelletsbyggnation själv under tiden vi var borta.
Min sambo har ett jobb som gör att han inte är hemma på flera månader ibland så då låg det tunga arbetet med trädgårdsskötsel, uppvärmning och fix på mina axlar.
För att underlätta för mig drömde vi om ett eget hus där vi skulle slippa grannar, ha lättarbetat trädgård och boendet skulle också ha högre standard, då vissa saker som fläkt,spis,golv,väggar,tak skulle vara fungerande och i gott skick.
Tidigt en morgon hittade jag en annons i lokala tidningen om ett litet hus som önskade en hyresgäst. Jag ringde upp och hyresvärden berättade att många ringt men vi var välkommen att titta på huset nästförjande dag.
Vi åkte dit och tittade igenom huset och blev förälskade direkt trots att boytan var mindre än det boende vi hade då.
Hyresvärden verkade gilla oss men tre till par skulle kolla på huset och de hade ju ringt tidigare och hade förtur naturligtvis. På eftermidagen ringde husägaren upp och berättade att de andra hade tittat och var mycket intresserade men att han tyckt det känts bäst med oss så ville vi ha huset kunde vi flytta in.
Vilken lycka, den dagen, vi var så nöjda och glada.
Sen kom en jobbig tid med flytt. Vi var tvungna att göra oss av med massor av grejer för att få plats i huset. Min sambo for runt och spelade på massa festivaler (jobbar som musiker) och jag fick sköta mycket själv.
Vi lyckades iallafall förflytta våra möbler från lägenheten till huset och jag försökte hinna städa ur lägenheten på nätterna för det var enda lediga tiden, resten av tiden skulle jag sköta mitt jobb och jobba 12 timmar per dag.
När allt äntligen var färdigt skulle min sambo ut på en längre turné och jag tyckte det skulle bli så roligt att pyssla och möblera det där lilla huset under tiden han var borta.
Jag skulle hänga upp gardiner ,göra fint och inreda så huset skulle kännas VI.
Vi pussade HEJ DÅ den där dagen och jag var ganska lycklig även att jag kände stress över jobbet,huset,ingen semester i år igen, hjälpa den med det, flyttpappersarbete till allt och alla, försäkringar och jag kan fortsätta rada upp MÅSTEN jag hade just då. Det skulle bli första natten ensam i huset. Jag hade sovit väldigt dåligt sista halvåret och visste inte riktigt varför, jag är en människa som alltid haft problem att sova och den här natten kunde jag inte komma till ro alls. Jag var ute och rökte vid spöktimmen och skulle upp tidigt morgonen efter så jag knatade till sängs trots att jag var uppstressad. Konstigt nog somnade jag efter några timmars snurrande i sängen. Jag drömde konstiga drömmar. Jag drömde att någon ringde på dörren mitt i natten, bankade hysteriskt och skrek, jag kunde höra ringklockan i drömmen väldigt skarpt, jag drömde om surr och röster som skrek, det brinner, det brinner, du måste evakueras. Sen försvann drömmen och jag kom in i en annan dröm som jag inte minns.
Jag vaknade i ett ryck uppskattningsvis 40 minuter senare, det var världens liv utanför, jag kände brandlukt och panik började växa i kroppen. Kläder jag måste få på mig kläder, var faan är kläderna, jag tittade ut genom sovrumsfönstret och såg en brandbil med blåljus och en polis knyter ett polisband i mitt staket samtidigt som jag drar på mig byxorna.
VAD FAAN DET BRINNER! Är det därför det luktar. Jag tände lampan och såg lite dimmig rök i hallen utanför sovrummet. Vad i helvete, brinner det här? Jag sprang ner på nedervåningen som också var lite rökig men inte så rökig så jag var inte helt övertygad över att det va mitt hus som brann.
Jag låste upp ytterdörren och gick ut. När jag kom ut sprang brandmän i trädgården och grannhuset som ligger väldigt tätt stod i ljusan låga. Röken som fanns i mitt hus hade smygit sig in i ventilationen och den rök som fanns i mitt hus var inte så aggressiv som röken i det övertända huset.Det var totalt övertänt. Lågor stack ut från de krossade fönstrena, en brandman satt i en skylift och sprutade vatten på hustaket där lågor slog högt upp. Vatten sprutade överallt. Jag blev blöt i håret minns jag. Är det någon kvar därinne började tänka. Faan hoppas att de inte är kvar därinne. Hoppas att de kommit ut tänkte jag och tittade mig runt omkring. Inte en människa i sikte förutom stressade brandmän då förstås.
Jag vet att man inte ska störa brandmän som arbetar, en människa i min familj arbetar som insatschef inom räddningstjänsten så jag har många gånger traskat till brandtillbud med en fika korg och brändmännen har inte ens tid att tacka för deras arbete är så viktigt.
Jag gick fram till en brandman som satt på mitt staket och inte verkade fylla någon funktion mer än att vara backup, det visade sig vara en brandman från en annan ort, då man kallat in flera brandkårer pga spridningsrisk. Husen ligger väldigt tätt här och hade vinden legat på så hade lågorna slickat grannhusen och spridningen hade varit ett faktum. Hela området hade säkerligen brunnit ner om man haft otur.
Brandmannen lugnade mig och berättade att det inte varit någon hemma i huset som brann. Jag vet att jag tänkte ”hur faan vet du det” och i det huset (han pekade på mitt)var det som tur var ingen hemma heller, det kunde gått illa, husen ligger tätt här.
Amen jag bor där sa jag.
Va, gör du ? sa brandmnnen och berättade att de knackat på, ringt på klockan och ropat för husen legat så nära.
Jag måste ha sovit djupt och jag mindes ju då drömmen jag haft och insåg att det inte varit någon dröm.
Jag sov ingenting på hela den natten och jag fick återvända till mitt hus när branden var under kontroll. Det gick inte att sova hur jag än försökte. De sågade upp taket med motorsåg och slangkärnan (vattenpumpen) stod nedanför sovrumsfönstret och murrade fasligt. Jag hörde att brandmännen åkte hem en efter en och sista bilen lämnade gatan vid 7 tiden på morgonen. Jag gick då ut och tittade och möttes av en fasansfull syn.
Huset var totalförstört. Och det luktade fuktig brandrök. Jag tänkte…faan jag har inte sovit på hela natten och inte kan jag vara hemma från jobbet idag,det finns ingen som kan göra mitt arbete, jag skakade i benen och var chockad. men gick in och bryggde en stor kanne kaffe sen begav jag mig till jobbet som ingenting hade hänt…..
Jag ville så gärna berätta för någon vad som hänt, men jag vem vill höra på tråkiga saker och vem skulle jag säga det till?
Det kanske var en dröm alltihop ändå?…..
Det var det inte och den här händelsen har påverkat mig negativt.
Efter den tiden var det svårt att vara ute i trädgården, man såg huset, kände lukten av det och en brottsutredning påbörjades. Faan va branden anlagd ? har jag tänkt många ggr. Tänk om personen som tände eld på huset tog fel hus. Det kanske var det huset jag bor i som skulle brinna men personen tagit fel adress?????
Jag kunde inte längre sova uppe på övervåningen och har sovit i soffan sedan i natt.
I natt tog jag mig i kragen och gick upp och la mig i sovrummet och med hjälp av piller lyckades jag faktiskt sova en hel natt i en säng. Jättekonstigt. Jag kunde sträcka ut benen och jag kunde vända mig Oj vad mycket plats det fanns.
Så det är mitt mål för veckan. SOVA I MITT EGET SOVRUM.
Det är faktiskt jättemysigt sovrum. Snedtak, mörka färger, fina gardiner och jag har till och med dvd och tv däruppe.
Det är nu 10 veckor sedan branden och huset finns inte längre kvar. Det är rivet och ska inte byggas upp igen.
Jag vet att människorna som bodde där överlevde för jag har faktiskt pratat med dom.
Den här händelsen är bara en LITEN del som fått mig till den plats jag står just nu……
Den ensamma är svagast. Ej för att han ensam är,
Min favorit är bilden nedanför
