ÅNGEST,STRESS och PRESTATIONSKRAV

I går fick jag känna på julhysterin.

Vi åkte till närmsta storstad och julhandlade.

Jag trodde inte att det skulle bli så farligt men jävlar vad jobbigt det blev.

Den selektiva hörseln fungerar inte alls.

Förrut var jag otroligt duktig på att stänga ute ljud och bara fokusera på det ljudet jag behövde fokusera på.

Nu kan jag inte stänga av. Allt blir bara till en gröt. Jag kan inte fokusera om en människa talar till mig om flera andra är i samtal runt omkring. Tidigare kunde jag endast samtala med en människa i taget men nu tycker jag att det går lite lättare om man är flera men det är svårt nog ändå.

Vi hittade iallafall alla julklappar och jag vet att den här julen kommer bli något alldeles speciellt.

Julgranen står klädd sen 4 veckor tillbaka, julklapparna ligger under och hyacinterna blommar och amaryllisen i köksfönstret knoppar. Glöggen står uppradad på bänken. Julskinkan ligger i kylen. Snön har fallit och snart kommer tomten.

Jag fick en förtidig julklapp igår. Den är väl inte egentligen till mig utan till oss båda. Min sambo köpte en väldigt avancerad damsugare, värstingen på marknaden sa killen i affären och min sambo var såld redan då. Kraftigt prissänkt från 4500kr till 2000kr står den nu i hallen och väntar på att få komma igång. Min gamla damsugare från RUSTA för 199kr duger inte längre. Den orkar helt enkelt inte. Den är kanske som jag, helt utbränd. Aldrig har jag haft en värsting damsugare och jag antar att det bara kommer vara roligt de första 10 min.

Det är för jävla kallt både ute och inne. I helgen frös våra vattenledningar då temperaturen var mer än 20 minusgrader. Jättekul att man då inte kan gå på toaletten eller spola i kranen. Som väl var frös bara vattnet till övervåningen och det är ju faktiskt egentligen inte så jobbigt att gå ner för att gå på toan men man är ju ganska bekväm så lite problem blev det väl. Mina promenader blir inställda på grund av vädret då jag bara inte orkar gå ut i 20 minus.

Nu bloggar jag ut för att jag ska sitta en stund och tänka på om jag ska åka till jobbet och hälsa på idag eller inte. Vad är jag rädd för? Jag vet inte? Vad skulle hända? Jag vet inte? Jag vet bara att jag inte får veta om jag inte åker dit. JAg får se hur jag gör.Jag vill så gärna hälsa dom en god jul för jag tror att min egen kanske blir lite bättre då.

Det man inte gjorde idag kan någon annan göra i morgon….

Nu har vi liksom landat i varandra igen.

Det gick fortare än förra gången, min sambo säger att han älskar mig mer och mer för varje dag som går.

Det som har hänt mig, har förändrat mig och karln jag är förlovad med tycker att den personen jag håller på att förändras till, är någon bättre än mitt förra jag, om jag har analyserat det hela rätt.

Min sambo är en fantastisk människa som jag beundrar för att han alltid vågat gå sin egen väg. Jag önskar jag själv kunde vara lite som honom. Släppa taget om allt och bara gör det man vill och veta att man kommer lyckas.

Just nu är jag bara glad om jag lyckas göra frukost till mig själv. Men idag var det annorlunda. Idag när jag gick upp var det uppdukat med hästbrakar frukost, tusen olika sorters pålägg, min favvo yogurt, tända ljus och jag åt dubbelt så mycket frukost mot vad jag brukar. Det är konstigt vad en annan människa kan påverka en så. I hans närhet mår jag så himla bra och hade han inte funnits hade jag nog gett upp. Rädslan av att förlora honom har funnits hela tiden, när man inte ens orkar hålla kontakten ibland, är jag rädd att han tar det fel och till slut lämnar mig, men det verkar som han förstår.Vi har känt varandra så länge nu att han nästan kan läsa mina tankar.

Nu ska vi ta vara på varje dag som kommer. Det komma hända mycket roliga saker, det vet jag, vi ska fira julen tillsamans och jag hoppas nästa år blir en nystart för mig och ger mig ny kraft att ta tag i mig själv.

Fjärilarna i magen har hållit sig långt borta nu när min längtan har stillats.  Kanske var jag spänt inför min sambos hemkomst. Inte vet jag. Det är ingen idé att hålla på att älta det heller. Jag ska bara njuta av fjärilarnas frånvaro istället för att tänka på varför de varit där.

Om man bara tar ett andetag i taget så är nog livet lite lättare.

Jag har all anledning att lägga till jävlar både efter och framför allt jag säger….

Jag spolade nyss ner 200 spänn i toan som låg i bakfickan på brallorna!!!!!

Det är ta mig faan bara jag som lyckas med sånt! Jag såg hur de snurrade runt i toan tillsammans med en bajskorv och sen bara försvann dom! Jag kunde väl åtminstone fått torka mig i röven med dom så hade det känts lite bättre! Men toapapper med snögubbar på duger ganska bra det också

Faan jävla skit!

Detta är alltså bara livet som testar hur långt det kan gå med mig och där gick gränsen tror jag. Allt går åt helvete utan att jag kan göra någonting åt det. Skratta på du. Nästa gång är det du som spolar ner pengar som du helst vill lägga på annan skit….moooaaahhhhhaaha

Totalt utmattad sitter jag i soffan för att hämta ny kraft i System of a Down, ett av topp 10 bästa banden i min skivsamling.

En minst sagt tråkig dag fast på ett bra sätt.

I morse ringde pappa för att tala om att han skulle åka och köpa julklappar och jag antar att han  bara ville ringa och säga att han skulle göra massa roliga saker och jag inte fick vara med för när jag frågade vad han egentligen ville eftersom han ringde svarade han ingenting, jag ville absolut ingenting. Gubbjävel sa jag la på.

Sen när jag gick upp och tittade ut genom mitt fönster så hade plogbilen förstört gårdagens skottning genom att skotta igen min ingång till huset samt garageinfarten. Plogbil jävel. Sen åt jag äcklig frukost och cp katten ville ut men sorgset vände han i dörren och tittade på mig och jag tyckte han sa nått om att det var mitt fel att det fortfarande var snö och nu sitter han i fönstret och väntar på att snön ska smälta bort och där blir han väl sittandes hela vintern. Dumhuvud!

Gick bort till min läkare som är en fantastisk människa. Stannade till på vägen och köpte en julgrupp och knatade in och önskade GOD JUL och tackade för all uppmuntran och hjälp jag får. I utbyte fick jag ett recept på en årsförbrukning SOBRIL. Tre stora förpackningar plockade lilla fröken på apoteket fram när jag lämnade fram receptet och jag fick en chock, jag är visst sjuk, ja just det. Jag lider av svår ångest, jag hade glömt det. Ja nu är julen räddad. Kanske jag ska slå in SOBRILEN som julklappar och skriva GOD JUL önskar Farbror Dr.

Sen var det bara ge sig hem och skotta upp plogbilens spektakel. Tungt var det också. Jävla gubbjävlen som körde plogbilen hade nog hoppat ur sin plogbil och packat snön med en spade för att det skulle bli extra jobbigt för mig och bara på min garage infart, för alla andras var snöfria. Sen kom en neger och sa hej, jag tänkte säga negerjävel eftersom det är en dag då allt slutar på jävel, men jag knep igen och skottade åt andra hålet och låtsades som negern inte syntes där i snödrivan. ( Det gjorde han,vit och svart är som natt och dag,men jag är inte rasist för det, det är liksom bara fakta att en neger syns i snön).

I går skulle jag städa men jag orkade inte. Min sambo får ta att det ser för jävligt ut. Jag har plockat upp mina kläder från golvet, det är det enda, det var inte så jobbigt heller för det var bara att lyfta hela högen och bära det till tvättkorgen. Jag orkade inte ens laga middag åt mig själv igår och gick och la mig redan vid halv 9 för jag var trött på mig själv.

Nu ringde jag min lillebror som också hade en dag då allt börjar och slutar på jävel. Han jobb inatt hade gått åt helvete då han skulle trycka en tidning som skulle gå till självaste jävla konungen här i Sverige och hans jävla slottjävel och hovjävel. Skönt att fler har jäveldagar! Han talade också om för mig att jag var en retard som hade gått och lagt mig tidigt igår.

Nu System of a Down  låten Attack JÄVLIGT högt och avreaktion på något!!!! JÄVLA JÄVLA dagJÄVEL!

Jag bara måste ha Carolinas nya bok. Jag har läst Ego girl och den var sjukt kul och detta är ju liksom fortsättningen i Carolinas liv och hon är ju en totalt crazy girl precis som jag.

Vad faan… Kul med snö men inte så här jävla mycket.

Orkade inte gå upp den tid som är bestämt med psykologen trots att jag gick och la mig dödstrött igår kl 9 på kvällen aå jag sov till kl 11 idag.

Ringde min Dr som jag alltid måste göra en gång i veckan för en rapport och jag berättade om fjärilarna i magen och fick till svar att jag det var då viktigt att äta medicin så fort jag får minsta fjäril i magen. Sjuksyster sa också att jag kommer fortsätta dyka och det kommer vara jobbigt en tid framöver då det svänger kraftigt i sjukdomen.

Vissa dagar känner jag mig som den vanliga glada tjejen och kan inte förstå varför jag är sjukskriven andra dagar kan jag inte känna igen mig själv alls och jag blir som förbytt med panikattacker,ångest och dödslängtan som följd.

Jag vet inte vad som är värst….Att alltid vara nere eller när det svänger. Jag tror det är när det svänger eftersom man blir så glad när de ljusa stunderna kommer och känner sig så besviken när det vänder. Jag kan inte påverka detta alls utan det måste ta sin tid säger läkaren. Så det blir refill av apoteket här nu eftersom mina lugnande tabletter nästan är slut. Det var meningen att jag skulle sluta med dom nu men jag får fortsätta ett tag till. Jag ljög för läkaren om sömnen eftersom de idag skulle vidta åtgärder om den inte var normal, nog är den bättre men inte helt bra men jag vill inte läggas in på sjukhus just nu.

Snön bara vräker på utomhus. Det var en lång resa att gå och hämta posten. Jag dök rakt ner i snön och vadade ut till brevlådan. När jag kom in igen hade jag lagt på mig en extra platåklack med snö under skorna så jag hamnade i spagat läge på klinkers golvet i hallen samtidigt som jag krampaktigt höll tag i dörrhantaget och posten for upp i taket. Katterna tittade konstigt på mig och fnös och jag kunde nästan höra den ena katten säga till den andra ”Hon är verkligen totalt dum i huvet”.  Kollade posten och den innehöll impecta katalogen. Ja jo verkligen att jag vill beställa frö när det är snökaos ute. Vad faan skojar de med mig eller framsidan har en fin somrig bild på vita fina blommor, just nu är det inte vitt av blommor utomhus utan snö snö snö så långt ögat kan nå och det ser inte bra ut enligt väderleksrapporten.

Min sambo ringde från Philadelphia (inte osten , utan staden) och sa att nu kommer jag hem. Han får flyga från Phili till New York eftersom U.S.A har nya terrorist regler och inte låter folk flyga direktflyg. I morgon får jag krama om honom och fyllas med oxitycin och kortisol och jag tänker inte släppa taget förrän efter nyår då det är dags för honom att fara ut i världen igen. Just nu fylls man av panik över att han ska komma hem och börjar planera stort över vilka kläder ska jag ha på mig, hur ska jag ha håret, smink eller inte smink? Man vill ju vara fin när han kommer hem även om han skulle tycka jag var fin i min urtvättade flanellpjyamas med flugsvampar och älgar så vill man ”piffa” upp sig. Han måste ju se hur snygg jag egentligen är trots att jag gått upp i vikt. Jag tror inte att han bryr sig om hur mycket jag väger, han är mest intresserad av mitt mående. Han vill att jag ska må bra och vi ska försöka hitta på massa roliga saker när han är hemma. Mysa, sova länge, ligga vaken och titta på film, äta god mat, gå långa promenader och så ska vi prata vidare på en idé jag tänkt.

Min idé är att när jag fram emot våren känner mig lite bättre så ska jag skaffa en jourhund. Man tar hand om en hund som ska omplaceras och sköter hunden tills man  hittar ett gott hem åt den. Jag ska försöka prata med katterna om detta, min sambo tyckte idén var jättebra så länge jag inte ser det som ett krav utan som något roligt. Alternativt så kan man höra sig för också om nu katterna skulle säga nej om det finns någon gammal tant med benbrott här i trakten som inte kan gå ut och rasta sin hund, för då kan ju jag göra det. Eller så kanske det finns någon annan hund som vill ha mig som dagmatte när husse eller matte jobbar.

Nu ska jag städa upp i kåken så min sambo slipper se hur stökigt det är när han inte är hemma. Kanske till och med ta en vals med damsugaren om den orkar.

Min katt piper fortfarande över snön och han står vid dörren och jag får öppna var 20:e minut för att se kattens besvikelse att snön inte är borta. Han tittar beklagande på mig precis som om snön skulle vara mitt fel. Varför kan skattskrällen inte gilla snö? Han blir ju så rastlös av att vara inne och har redan varit på granen två gånger idag och slitit i julgranskulorna. Dumma katt! Snart kommer damsugaren fram och då jävlar springer katten

Ja, ibland är det bara så….

Idag utsatte jag mig för ett litet test. Inte så litet egentligen.

Min läkare har sagt att även om saker inte känns roliga ( för verkligen ingenting är skoj i en sån här sjukdom) så ska jag försöka minnas det jag tidigare tyckte var roligt och försöka ägna mig åt det.

Jag har tänkt rätt mycket på vad jag egentligen tycker är roligt eftersom min sjukdom sakta men säkert kommit över mig för flera år sedan och man endast haft orken att jobba och struntat i allt vad fritidsintressen heter.

Jag minns att jag gillade att dansa och försökte ta upp det för något år sedan men när det börjades planera uppvisningar i främmande städer backade jag ur. Vem fan vill se mig dansa? Tänk om jag gör bort mig? Tänk om jag glömmer stegen och förstör för hela gruppen. Nää jag tackade för mig och kastade in handduken.

Efter dansen började med aerobics och boxning. det var jätttekul men skolan tog för mycket tid när det led mot slutspurten av min utbildning att jag till slut inte ens hade tid att gå dit längre eftersom ögonen inte ens kunde släppa blicken från skolböckerna. Jag skulle vara bäst i klassen. Jag skulle inte vara som jag var i skolan förr, skita i det. Nu förstod jag att det var mina egna pengar som betalade den här utbildningen och då skulle jag se till att få valuta på mina pengar och inte kasta iväg dom på skit som jag gjort tidigare.Tyvärr blev jag inte bäst i klassen, men jag hade hyffsade betyg och kunde vara mer än nöjd även om jag egentligen inte var det. Jag grät för mig själv när jag inte hade högsta betyg i alla ämnen då jag öppnade betyget. Jag hade ju kämpat så hårt.

Men det är en annan historia utan nu tänkte jag ta upp sånt som är roligt.

Jag gillar ju shopping. Shopping av all sort. Jag älskar att strosa runt i butiker, känna och klämma, titta och lukta. Det finns ju faktiskt ingenting man inte kan INTE kan klara sig utan. Min favoritgrej är ju kläder. Jag har proppfullt med kläder här hemma men aldrig något att ta på mig. Jag har haft tur i mitt liv och föddes med en ganska snygg kropp. Fast det tog många år innan jag insåg det själv och jag är fortfarande inte helt nöjd men det blir jag nog aldrig och värre blir det väl eftersom jag har svårt att acceptera allt det där som kommer med åldern.

Idag tog jag tåget och skulle shoppa de sista julklapparna. Fjärilarna i magen kom när jag stod på tågstationen och väntade. Dom blev fler och fler. Faan tänkte jag. Ska jag behöva gå hem istället. Nää nu har jag verkligen sett fram emot att få åka till min favoritbutik och nu jävlar ska jag. Inga jävla fjärilar i magen ska stoppa mig. Jag var 45 minuter tidigare än tåget eftersom jag har svårt med tider. Jag vill inte vara sen. Jag vill ha koll på vilka mer som ska åka med och om jag är först så har jag tid på mig att räkna in dom, blir dom för många har jag god tid på mig att välja om jag vill åka med eller inte. Naturligtvis fanns en människa där jag är bekant med, jag gömde mig bakom en stolpe , jag borde insett att en stolpen inte skulle täcka mig, jag är inte riktigt så smal, så killen jag halvkänner såg mig naturligtvis och kom fram och började prata. Nej nej nej inte nu, jag har ju massa fjärilar i magen, shit vad gör jag nu då? Naturligtvis skulle människan sitta med mig på tåget också och prata,prata,prata,prata, bla,bla,bla. Jag lyssnade föga och ropade KISSNÖDIG och sprang fort som faan till toan och proppade i mig min ångestdämpande medicin. Ahhhh skönt. Kom ut efter 20 minuter utan fjärilar. Öhh harru skiti därinne eller ??? sa människan som frivilligt erbjudit sig att bli min reskamrat utan att fråga.Det skulle man kunna säga att jag gjort för fjärilarna i magen var ju borta…hehe, men jag sa inget.

Vi kom fram till storstaden och som väl var gick vi åt varsitt hål.

Jag hittade mina julklappar jag hade kvar att köpa och tog en lunch med fina vänner,riktiga vänner.

Jag gick till min favvobutik där jag aldrig handlar för under 1500 kr vanligtvis men idag blev notan bara på ynka 527 kr då jag insåg att det är onödiga pengar. Ena dagen väger jag 50 kg andra dagen 65 kg. Men så finns det två saker här i livet man också inte ska lita på…Det första, sin badrumsvåg och det andra är politiker. Pendla upp och ner i vikt är jättejobbigt eftersom man inte har kläder som passar.

Sen var det dags att åka hem. Det blev ståplats och tåget var proppfullt med folk. Fjärilarna kom tillbaka och naturligtvis kom en ny människa som känner mig och började prata. Den här gången var det en sådan människa man kände man var tvungen att vara trevlig mot så jag torkade svetten från min panna, svalde paniken och svarade snällt på frågor som JA jag trivs bra i huset, NÄ jag har inte märkt att det är olidligt varmt i sovrummet på sommaren för vi har inte bott någon sommar ännu, JA jag har hört att det var ett ”alkistillhåll” tidigare. NEJ min sambo är inte hemma, JO jag jobbar fortfarande kvar på mitt gamla jobb, JO jag pluggade ju ett år bla bla bla bla bla. Sen såg jag en ledig plats och sprang dit och satte en bok över ansiktet för att slippa prata med någon mer.

Nu är jag äntligen hemma. Katten tjuter för att det snöar ute. Han tycker det är så kallt och läskigt om tassarna och ville kissa i lådan men min andra katt hade ju gjort ifrån sig där en sekund tidigare och då går det inte för sig att kissa alls. Inte tänker jag gå ut och skotta åt kattskrällen så han slipper gå i snön heller. Han kan pissa var faan han vill, lådan är tömd så det är bara att gå dit om han så önskar. Sen kom ett sånt där sms   ”Hur mår du?Jag hör aldrig av mig? Men vet att du är sjuk och jag vill försöka bry mig om dig en sekund så kanske jag får fira jul hos er” men jag skiter totalt i att svara. Nu ska jag bara ta det lugnt, stanna inne, krypa ner i soffan, äta salta pinnar, och glo upp i taket i min nya tröja som faktiskt är mycket snyggare om man har den bak å fram på allvar.

Jag har nu nya underkläder,ångest och jag har sett massor med läskiga tomtar idag att jag nog tror att jag inte vill ha någon julafton för tänk om han kommer hem till mig. Vad faan gör jag då?

Under ett par dagar har jag haft fjärilar i magen som inte vill flyga iväg.

Jag vet inte alls varför dom finns där just nu. Jag kan inte hitta orsaken.

Frustrerad sitter jag här, lite ledsen, lite arg och lite besviken och med fjärilar i magen.

I går hade jag en sån dag ” Jag stänger in mig,svarar inte telefon,svarar inte på sms-dag”.

Det blev helt tokigt.  Och jag insåg att sånna dagar är ganska egoistiska.

Eftersom jag inte svarade varken på sms eller telefonsamtal från andra sidan jordklotet blev ju personen som befann sig där väldigt maktlös. Personen hade inte hört av mig på tre dagar och när jag inte svarade blev personen naturligtvis rädd,orolig och ledsen. Några minuter efter typ 19 missade samtal kom två bilar och tvärnitade utanför och tre personer rusade in i huset. Kändes typ som F.B.I stormade en brottsplats för att jag hade begått det värsta brott man kan begå mot någon….Jag hade gått  under jorden, varit egoistisk och endast brytt mig om mig själv.

Det är väldigt jobbigt att vara ensam, men samtidigt så tycker jag det är skönt för då kan jag göra så här. Gå under jorden under ganska lång tid innan någon saknar mig och jag hinner hitta många delar under den tiden att bearbeta, helt stressfritt, helt utan krav och helt utan att någon lägger sig i och påverkar mig åt något annat håll.

Fjärilarna känns ännu mer idag än tidigare och kanske det beror på gårdagen. Jag gjorde något fel utan att inse det själv och någon annan talade om det för mig.

Jag är tillbaka i rymden igen och meckar på min rymdfarkost som ska ta mig hem.

Mina saker ligger utspridda över hela vintergatan och varje dag tänker jag att jag ska samla ihop dem.

Jag väntar på vissa reservdelar till rymdfarkosten, en av reservdelarna kommer på fredag och jag har väntat i 6 veckor på den. (Min sambo)

Jag har täppt igen alla mörka hål för att inte ramla ner i dom. Nu kliver jag bara försiktigt rakt över. Bara att akta sig för alla faror har varit en en resa i sig.

Stjärnorna glimmar till då och då för att påminna mig om att livet har en mening.

Under tiden här på vintergatan har jag kolliderat med många andra galaxer, det är inte synen det är fel på utan det är min närvaro. Jag hinner aldrig vända mig om utan får andra galaxer rakt i ryggen och det gör så ont.

Klara nätter kan du titta upp och se stjärnhimlen tillsammans med mig. Det är vackert och tiden står stilla just då, det är fantastiskt att vi människor kan dela stjärnbilderna oavsett var vi befinner oss. Drömmar är också sådant vi kan dela med varandra oavsett vilken plats vi lever på just nu. Du kan vara där och jag kan vara här.

Jorden roterar utan att vi märker det. Dag blir till natt och natt blir till dag.

Precis nästan som du roterar ditt huvud roterar jorden sin axel.

Gravitationskraften håller oss kvar. Det du tappar till marken kan du plocka upp igen, även livet tappar vi ibland.

Livet kan göra ett fritt fall i en tyngdlös värld där vi inte har något stöd under våra fötter. Du kan förlora förståndet utan något luftmotstånd och ibland når vi gränshastigheten utan någon som helst bromskraft. Det är viktigt att förstå att när förståndet gör en sådan resa så accelererar vi i endast i sidled och resan går bara runt runt i en cirkel. Det är du som bestämmer när resan tar slut eller börjar. Det är du som bestämmer hur lång resan blir. Glöm inte att att upptäcka saker på vägen så du slipper ångra dig när resan lider mot sitt slut över saker du aldrig gjorde eller upplevde.  Det är du som bestämmer hur mångalen och lynnig din resans gång förblir. Glöm inte kärleken som finns runt omkring dig, tar du dig tid att leta efter den kommer du upptäcka att den var större än vad du någonsin kunde föreställa dig. Bara på kärlek kan du komma långt och ditt liv blir innehållsrikare än vad du någonsin kunde önska.  Själen är fången i den egna kroppen och den högsta formen av kärlek är då du finner en annan själ fast i en annan kropp och länkar ihop dom två själarna till en.

Att ha fjärilar i magen är en del av gravitationskraften, din kropp hänger inte med i alla väg-gupp och det killar i magen……

I min familj vill man inte tro att jag jag har det så jobbigt som jag har det.

I min familj vänder man på det och säger att läkarna tryckt i mig alldeles för mycket mediciner och är det är därför jag mår dåligt.

Jag orkar inte bry mig för jag är ganska självupptagen i mitt mående just nu och orkar inte förklara för dom en gång till. Varje gång jag har försökt att berätta så har min familj tyckt att ämnet är känsligt och medvetet pratat om något annat  för att undvika sanningen.Jag orkar inte skrika åt dom, jag orkar inte förklara och de får skylla sig själva att de inte är förstående.  ”Min dotter, min syster,min brorsdotter kan inte må så dåligt”. Jo, det kan hon, och hon gör det!

Att undvika mig är inte alls bra. Snälla du som gör det, sluta med det! En vanlig reaktion som anhörig är att man inte vill inte tro att det är så farligt. När jag berättade att jag nu är sjukskriven ett halvår till skakade de bara på huvudet och sa ” Det är ju inte sant! Du mår ju inte bra av att bara gå hemma.” Men det handlar inte om att bara gå hemma för det är inte vad jag gör. Varje dag är en kamp och ett kapitel att gå igenom.

Utbränd blir man när man när man ansträngt sig över sin förmåga under en längre tid. Den utbrända undertrycker sina egna behov och kämpar på, trots att orken uppenbarligen tagit slut.Kroppen får aldrig tid att återhämta sig. Till slut klarar den inte av att kompensera för påfrestningarna. Man går in i väggen. Det börjar med stress och slutar i utbrändhet,kroniskt trötthetssyndrom,fibromyalgi, kärlkramp, högt blodtryck,höga blodfetter,bukfetma, hjärtinfarkt, diabetes, magsår,inkontinens, allergi, nässelfeber, ångest, depression, panikattacker, fobier, stammning, svettningar,nedsatt immunförsvar…..listan kan göras hur lång som helst.

När det gäller mig så har stressen gett mig depression, panikattacker,ångest och social fobi. Hade det inte varit för den svåra ångestproblematiken jag har så hade jag varit tillbaka på jobbet nu. Du som inte sett ångest eller en panikattack i verkligheten så är det svårt att förklara hur den yttrar sig så du ska förstå.

Jag har nu förstått att detta började för 6-7 år sedan och jag fick en varning av en läkare ungefär då. Jag hade under två års tid haft ont i halsen, kändes som en konstant halsfluss men alla prover under dessa år visade att det inte var någon sjukdom alls och till slut sa en kvinnlig läkare att detta nog kunde vara stressrelaterat eller början på en depression men jag bad henne dra åt helvete eftersom jag tyckte det lät ganska långsökt. Jag stressar inte, jag bara jobbar väldigt mycket och skolan tog mycket tid men stress eller depression var det dummaste jag hade hört. Hade jag tagit till mig varningen hade kanske mitt liv sett annorlunda ut idag.

Utöver ångest och panikattackerna lider jag också av posttraumatisk stress. Posttraumatisk stress är en reaktion på en psykiskt mycket extrem upplevelse, man drömmer mardrömmar om upplevelsen och i vaket tillstånd  lider man av påträngande och plågande minnesbilder och man får ständiga ”flashbacks”. Detta är inte en bra kombination då min kropp går på högvarv av stressen min upplevelse ger mig, när kroppen går på högvarv kan den inte vila och vilar den inte kan den inte återhämta sig. Ett ont hjul som snurrar och som inte kan stanna förrän min upplevelse är bearbetad. Jag tycker nog att hjulet går långsammare och långsammare för varje dag och jag tror att det stannar snart.

Stress är väldigt individuellt. Vissa människor stressar mer än andra. En del kan leva under stress under ganska lång tid utan att bli sjuka. Andra är mer känsliga. Vissa gener i hjärnan bestämmer hur vi reagerar på stress. Forskare tror också att den stress man upplevde som barn avgör hur stresstålig man blir som vuxen. När vi stressar minskar ett ämne i kroppen som kallas oxytocin. Det är ett ”lugn och ro” hormon som barn känner av väldigt lätt. Det frisätts exempelvis vid kramar och smekningar. Så krama ditt barn mycket, det mår bra av det! Jag har levt ett halvår nu helt utan beröring eftersom min sambo inte är hemma så givetvis har det påverkat mig negativt. De få gånger min sambo har varit hemma under hösten har jag mått väldigt bra och förstår nu att det beror på att han frigör oxytocin i min kropp. Det var min läkares ena sköterska som berättade allt detta för mig för att jag skulle förstå att fysisk närvaro är viktigt för mig och bra i läkningsprocessen. Alltså, krama någon om du känner dig stressad!

Vi har också ett annat ämne i kroppen som kallas kortisol. Detta ämne har vi alltid en liten halt av i kroppen då det är livsnödvändigt. Vid depression och ångestproblematik är kortisolet onormalt högt. Vid fara utsöndrar kroppen adrenalin och kortisol och det i sin tur ökar blodtrycket, musklerna spänns, och kroppen rustar sig för strid. Stressar du mycket är det just detta som händer och kroppen klarar inte att gå på högvarv för länge. Det som händer utöver att kroppen är redo att gå ut i strid är också att du hämmar smärta,matsmältning,trötthet och din fertilitet. Stressar du under långa perioder kommer stressen bli ett normaltillstånd i kroppen och då reagerar du med nedstämdhet, du gråter lätt, du blir aggressiv,lättirriterad, får försämrad koncentration,prestationsångest, oro, rastlöshet, sömnstörningar och känner dig ständigt utmattad. Stress under en lång period ger till slut ångest. Du tänker ”katastroftankar” sen kommer en så kallad ”stresskramp” om du inte tar dina varningssignaler på allvar. ”Stresskramp” är då du drabbas av sammanbrott i form av en panikattack eller kollaps och då är du illa ute!

Detta sammanbrott ger dig en rad följdsjukdomar som är svåra att ta sig ur.

Ta dig tid att tänka över din stress situation. Stressar du mycket? Har du stressat mycket under en lång period? Känner du igen dig i något av det jag beskrivit?

Det som hänt mig behöver inte hända dig om du bara är förnuftig. Lyssna till din kropp. Ta varningssignaler på allvar.

Du lever bara en gång!