ÅNGEST,STRESS och PRESTATIONSKRAV

Jag trodde inte att det skulle bli som System of a down låten Lonely day just idag.

Idag känner jag mig mer ensam,övergiven,isolerad och ångestfylld än vanligt.

Jag har en sådan lustig känsla i magen.

Ska något otäckt hända?

Styrkor/ Svagheter

Det som är min styrka kan vara den andres svaghet och den andres svaghet kan vara min styrka.

Jag känner att jag är på god väg nu.

Jag fick träffa en läkare med det underligaste namnet i världshistorien…. Piskarövski. Hur kan man heta så?

Genast blev jag mycket gladare. Om det beror på  läkarens roliga namn eller att läkaren mixtrade lite med mina mediciner och gav mig  lite andra piller vet jag inte men dom senaste dagarna har jag nog känt mig  gladare.

Jag har snart varit gråtfri i två dagar. Det låter som om jag vore inne i ett svårt missbruk av tårar och så kanske man lättast kan beskriva det.

Jag börjar hitta lite av mitt inre jag och jag måste säga att det här börjar bli en riktigt spännande resa.

Jag vet nu varför jag gjort som jag har gjort och sagt som jag har sagt och det ska bli en glädjens fröjd att få lära känna mig själv lite till. Min psykolog gör ett jättebra jobb som hjälper mig att föra en dialog med mitt inre och vi tar det i den takt jag orkar. Nu känner vi nog kanske att jag ligger lite steget före än jag borde så vi nästan avbokade vår tid på torsd men jag tog tillbaka den för det är skönt att ha åtminstone ett litet MÅSTE.

Jag har nu inte alls så mycket biverkningar längre och jag har hittat ett ganska bra sätt att hantera ångest på.

För den som vill veta så kan jag berätta om FYRKANTEN.

Du tänker dig en ram. Du andas in räknar till fyra, andas ut och räknar till fyra, andas in och räknar till fyra, andas ut och räknar till fyra samtidigt som du blundar och ser andetagen springa runt ramen. Flummigt, jag vet, men det har fungerat. JÄVLIGT SYND att ingen kunde talat om det för typ 4 månader sedan, då hade jag kanske varit i ett bättre skick ön vad jag varit i nu;C

Livet är inte så förbannat svårt egentligen. Så länge man inte ställer högre krav än vad man klarar av och inte tar snedsteg och snubblar så kan jag nog snart se mig själv gå på linan igen.

En sak i taget dock och det är viktigt att allt får ta tid. Annars springer jag rakt in i väggen igen.

Just nu är jag ensam hemma igen och kommer så vara i en hel månad.

Läskigt och spännande på samma gång.

Nu kan jag fuska med mat, piller och övningar utan att någon märker det och det tråkiga är att ingen ser det.

Spännande kan det bli om jag verkligen satsar helhjärtat på att sköta om mig själv,gör saker som jag förut tyckte var roligt och sedan kan visa upp en ny sida av mig själv när sambon kommer hem.

Min ordinare läkare såg liv i mina ögon för första gången tidigare i veckan. Så nu kan man märka en mindre frånvaro även om jag inte kan se det själv.

Just nu är jag vaken när jag egentligen ska sova men det är bara för att jag är ensam och trotsig jag ligger vaken samt så möte jag en underlig människa idag som jag inte kan få ur mina tankar.

Godnatt alla änglar och demoner, fiskar och maneter,frön och buskar….blablabla

Känsla av hopplöshet

Känsla av tomhet

Känsla av konstant trötthet

Känsla av dysterhet,mörka tankar

Känsla av ångest

Känsla av bristande engagemang i allt

Känsla av minneslust

Känsla av ilska och irritation

Känsla av skuld

Känsla av dödslängtan

Känsla av oro

Känsla av ensamhet

Känsla av sömnlöshet

Känsla av hat

Känsla av inre stress

STARKA ORD! STARKA KÄNSLOR! NÄR SKA ALLT VÄNDA?NÄR BLIR DET BÄTTRE?

Det finns alldeles för lite kärlek. Den här youtubevideon får mig att gråta och längta efter en kram!

FREE HUGS CAMPAIGN med låten ”All the same”  med Sick puppies.

För varje samtal med min psykolog lär jag känna en liten bit av mig själv.

Jag har nu förstått att det kanske inte är helt riktigt bra att vara perfekt hela tiden.

För det är precis vad jag är…perfekt, hela tiden.

Jag har sedan småskolan alltid varit den personensom andra  människor vänt sig till när problem uppstått oavsett vad det än handlar om.

Jag har under den tiden utvecklat empati för andra människor och människors svaghet har gett mig styrka.

Jag är en riktigt bra ledare, problemlösare och jag kan få människor att tänka annorlunda och få dem att se saker ur andra perspektiv. Kan man få människor att med glädje göra sådant de tycker är tråkigt, då har man lyckats tycker jag!

Jag upptäckte häromdagen att jag blivit taggad på facebook  ”människan  som fick dig att inse något viktigt”.

Jag ¨brydde  mig inte om att ifrågasätta varför just jag blev taggad för den ”egenskapen” av en människa jag bara  känner  ytligt men jag har nog en aning ändå.

Sedan småskolan som jag nämnde tidigare har jag alltid tagit väl hand om mina medmänniskor, många gånger kom jag hem  med kompisar som hade det jobbigt med kärlek, föräldrar,skola you name it och inkvarterade dem i mitt hem.

Min styrka är alltså  empati, och jag minns en gång att min nuvarande chef frågade mig om jag varit psykolog i mitt tidigare liv efter en händelse som inträffat på jobbet.

I allt detta har jag ALDRIG tyckt det varit konstigt att mina vänner varit deppiga, mått dåligt eller varit ledsna och aldrig tyckt att de varit svaga.

MEN, när det gäller mig själv så ser jag det som en stor svaghet och ett misslyckande nu när jag själv mår dåligt.

Jag gör aldrig fel, jag mår aldrig dåligt, jag är alltid perfekt och jag har en stark personlighet som många avundas.

Prestation är min bästa vän. Jag älskar att prestera och ser alltid alla möjligheter som utmaningar.

Jag misslyckas aldrig! Jag har en stresstollerans som min förre detta chef  beundrade och han frågade många gånger hur jag alltid kunde behålla lugnet i de mest pressade situationerna ?

Jag vet inte HUR jag gör det? Jag vet bara att jag KAN.

Även i krissituationer då människors liv svävat i fara har jag kunnat fattat snabba beslut och tagit över situationen och på ett aktoritärt vis har jag snabbt delegerat ut arbetsuppgifter till människor runt omkring mig.

Jag har alltid varit ledaren i alla grupparbeten i skolan och när jag läste min chefsutbildning höll jag på att bli tokig. Det borde vara förbjudet att sätta 20 personer med ledarinstinkt i samma klassrum och dessutom be dem jobba i grupp (som tur är så finns det olika ledarstilar)

Min psykolog bad mig idag att tänka på styrkor och svagheter hos andra.

Vad gör en människa stark?

Vad gör en människa svag?

Jag misslyckades med den övningen och vi lade ner det projektet.

Jag misslyckades och det gjorde så ONT.

Ni kan ju tänka er hur detblir för en prestationsprinsessa som ”går in i väggen”  med sin  ledarskalle utan några som helst svagheter i sin personlighet och som ALLTID klarat alla situationer.

Det blir en JÄVLA smäll. Det gjorde ONT.

Det enda en prestationsprinsessa känner just då är SKAM.

SKAM SKAM SKAM!

Människor runt omkring blir chockade, ”men hon som är så duktig och klarar allt , hur kan hon bli sjuk?”  är stora samtalsämnet i fikarummet på jobbet.

OJ, jag hade en svaghet. Jag fixar inte allt.  Det är fruktansvärt frustrerande!

Jag kan se framför mig hur allt detta hände, jag var för upptagen med att hjälpa andra att jag stjälpte mig själv.

Nu bryter jag ihop i minsta lilla stressade situation, spontan händelse eller när det dyker upp saker som kräver något av mig. Jag bryter ihop så fullständigt att det ger mig svåra panikångestattacker och flera dagar kan försvinna bara pga ett litet oväntat telefonsamtal.

I går ringde jobbet exempelvis och jag ville inte svara (ett krav jag inte klararde) och bara för att jag misslyckades med att svara så kunde jag inte gå utanför dörren på hela dagen.

Jag är SVAG, hela jag är SVAG och det är pinsamt och jobbigt att vara SVAG.

Jag tog ett djupt andetag med efterföljande suck…

I det antetaget flyttade stadens alla svarta fåglar in och bosatte sig i mitt bröst.

De häckade där mitt i allt kaos.

Vintern är snart här och innan dess brukar fåglar flytta.

Ibland önskar jag att jag också är en flyttfågel som lämnar det kalla, tråkiga och kala för tropiska dofter, värme,sol och god frukt.

Tänk att bara kunna flyga ifrån allt ont när du vill.

Flyga. Sväva. Se hela världen under vingarna och landa där man finner ro.

Dagarna passerar, flyter, nästan svävar förbi mig. Jag märker knappt av dom längre.

Nättarna är tunga, svarta fulla av förtvivlan och tomma hål.

Det där mörka håller mig i handen, jag kan ta på det, smeka det, röra vid det.

 Vill jag det?

 Jag har känslan av tomlöshet i min mage, och min utmattning är   konstant.

Drömmar känns avlägset långt borta. Mjukt och lent känns plötsligt strävt och torrt.

Jag svävar där i tomma intet. Drömmar, självsäkerhet och lycka är nedpackad i en ryggsäck som jag tappade bort för en lång tid sedan, uppslukad av mörka hål,min energi och kraft som letar efter ryggsäcken har lämnat mig också.

Jag svävar utanpå himlakropparna. Rädd.

Universum är oändligt och jag vet inte var jag ska börja leta för att finna tillbaka till mig själv.

Det är långt mellan galaxerna , jag är mörkrädd så det är svårt att ta sig framåt ensam.

Jag ropar men ingen hör mig. Jag ropar lite högre men får inget svar.

En stjärna glimmar till, den glimmar igen, vill den mig någonting?

Ja , den vill mig någonting.

Vi möttes på halva vägen, stjärnan tog mig i handen och hälsade.

Jag tittade upp och såg ett ansikte.

Ett ansikte som inte skrämde mig men det gladde mig inte heller.

Du bjöd in mig till din planet och jag fick sitta i en fötölj och berätta allt.

En gång till fick jag berätta, en gång till, hur många gånger ska jag behöva göra det?

Du ville ha en bild av mig. Jag gav dig en bild och du tyckte den var skrämmande.

För mig är det inte skrämmande längre.

På något sätt har jag hittat några små verktyg att försöka laga den här trasiga själen.

Jag kan egentligen ingenting om mekanik, men jag gör så gott jag kan.

Jag improviserar, testar, skruvar,meckar, tänker.

Det gör ont när jag slinter och det skaver om jag drar mina muttrar för hårt.

Att laga en motor utan kunskap är för många helt omöjligt men jag vet att jag kommer klara det.

När motorn är lagad  är målet tillbaka till jorden även om det skrämmer mig lite.

Ge mig tid. Ge mig tid att försöka. Någonstans mellan kaos och ordning.

Kanske jag tar med en stjärna hem till dig som ett minne från min resa?

Jag vet nu att jag är helt ensam och bara jag själv kan hitta hem igen.

Du kan inte leda mig dit för då går jag vilse igen.

Jag vandrar här på vintergatan, skruvar och meckar ibland, tänker, funderar och drömmer om ljusglimtar.

Det ska nog gå till slut.

Mörk materia kan se ljus i rymden.

Ta dig tid att titta på den här!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag börjar bli trött på att fara illa.

Jag vill inte vara Jesus längre…Evigt liv med taggtråd runt huvet är skittråkigt.

Jag försökte i helgen vara en vanlig människa men det otroligt stressfullt.

Nu …på tredje dagen har jag återuppstått och kommit tillbaka till mitt normala EMO jag.

Jag inser hur lätt det är att ta oss svaga människor in i trosbeskännelsen.

Korsfäst sitter jag  i min soffa. Förnedrad , plågad, med handlederna i kors över tangentbordet.

Fräls mig ifrån denna synd, människogalenskap.

Mitt hus är syndafloden, fylld med förbjuden frukt.

Kunskapens och  livets träd växer här utanför.

Frukten har fallit till marken för länge sen, löven sitter kvar gula ,i väntans tider på att få falla de också.

Domedagen. Är den idag? Nej ,just det , det var bara klockan som skulle tillbaka ett varv!

Jag är återigen mörk materia.

Jag är återigen en lindansare på elastisk tråd som flög upp i rymden utan kunskap om atronomi.

Den enda tillfredställelse här i livet är musik, soffsittande och saknad.

Den tomma graven  är min själ.

Vem ska befria  mig från mitt lidande?

Fadern, sonen eller den heliga anden?

Jag sitter här med mina demoner, straffad av gud? Frestad av satan?

Varför just jag?

Slav under synden men inte skördad av döden.

Kan du skilja på syndaren och synden?

Jag vill inte ha syndernas förlåtelse, i Guds ögon kommer jag  förbi en syndare i resten av mitt liv.

Jag kan inte tro eller lita på Guds nåd , det är endast av egen kraft jag kan befria mig själv.

Jag tror inte på de heligas gemenskap.

Gud är inte den enda verkliga tryggheten, han har inte skapat allt, och hur  kan han säga att han är HERRE över ALLT?

Mitt liv är inte en gåva från honom!

Jag tänker fortsätta missbruka hans namn.

Jag har alltid arbetat på vilodagen.

Jag har alltid trotsat min fader och moder.

Jag tänker fortsätta skada mina ”medmänniskor” för dom som står i min väg och tillfogar mig lidande skall straffas.

Jag vittnar falsk varje dag då människor  frågar hur jag mår.

Jag tänker aldrig avstå från mina rättigheter och förbjuder inte mig själv att skaffa  fördelar på andras bekostnad.

Jag tror hellre på Pontiac (Johansson) som utför Pilates än Potius Pilatus.

Ju mer jag tänker på Moses i vassen destomer övertygad blir jag att historien nog hette  Moses med kalebassen.

Jesus är nog bara en tandlös analfabet med ett bekräftelsebehov , varför ljuga om att man kan förvandla vatten till vin?Varför skryta om att man kan gå på vatten, när alla vet att det är omöjligt?   ”Älska mig så räddar jag dig från allt lidande” vet han inte att det är farligt att ge människor falska förhoppningar?

Sluta sök, lev istället!

Det finns naturlig nedstämdhet och det finns depression.

Alla människor hamnar i svackor i livet. Man kan vakna en morgon och ha en dålig dag och känna sig nere.

Vissa årstider känns jobbigare än andra. Höst deppighet är ganska vanligt.

Det är helt naturligt. Nästföljande dag vaknar du på strålande humör och  du har glömt gårdagens nedstämdhet.

orsaken till nedstämdeheten kan variera… Men en naturlig nedstämdhet kan övergå i en depression.

Vad är  då en depression?

Den är väldigt individuell. Men det är helt klart en nedstämdhet som hållt i sig längre än två veckor .

Depressionen i sig kan ge många olika symptom. Du kan vara ledsen, sakna glädje,känna oro,du blir orkeslös, du får dålig självkänsla, du  sover dåligt, du tappar matlusten, du känner dig värdelös, du får koncentrationssvårigheter, du får ångest,saker som du förrut tyckte om att göra är plötsligt inte alls roliga längre,du kanske tappar minnet…. Listan kan göras lång och som sagt symptomen varierar från person till person.

Depressionen kan också te sig i olika former och behandlas på olika sätt beroende på hur måttlig, svår, eller lätt den är.

Ångest är ett kapitel för sig men den följer ofta en depression hand i hand.

Ångest får alla precis som  en dålig dag kan vardagsångest skölja över en vissa stunder. Man kan ha ångest över en anställningsintervju, efter en utekväll då du varit lite för berusad eller över den där redovisningen inför hela klassen.

Den sjukliga ångesten ter sig snarlikt vardagsångesten bara att skillnaden är att det inte alltid finns någon bakomliggande orsak till varför den kommer.  Man kan kalla ångest för kropppens alarmsystem, systemet finns i din kropp för att  skydda dig mot hot och faror. När du utsätts för  press eller stress aktiveras alarmsystemet , musklerna spänns, hjärtat slår snabbare, du svettas och adrenalin släpps ut i blodet. Detta har alla upplevt någon gång i livet.

När man lider av sjuklig ångest är detta alarmsystem överkänsligt och kan utlösas helt utan anledning.

Det finns också panikångest som  är kraftigare än ångest och den  som  drabbas av panikångest för första gången tror oftast att de kommer dö eftersom panikångesten påverkar andningen, ger bröstsmärtor, yrsel, domningar i kroppen och ger en känsla av att kroppen håller på att dö. Anledningen till panikångest kan vara olika, det kan bero på långvarig stress, rädsla att vara ensam eller känsla av misslyckande.

Depression och panikångest är en vanlig kombination. panikångest kan i sin tur ge torgskräck eller social fobi. Social fobi är när man känner en rädsla att vistas utomhus, man har svårt att göra vardagliga saker som att gå och handla eller åka buss. Man är rädd att människor ska tycka att man är ”galen”.

Går man för länge med en depression utan att söka hjälp , ju svårare är det att bli frisk och det kan ta lång tid innan man blir sig själv igen. En del kanske aldrig blir exakt som de en gång var förrut utan utvecklar sin personlighet och blir starkare psykiskt.

Hur kan jag veta allt det här?

Jo därför jag är i mitt uppe i en  svår  depression  med panikångest och social fobi just nu.

I den här bloggen kan du följa med på min resa. Här skriver jag om  en  ganska vanlig folksjukdom som är tabubelagd i vårat land.

Här kan ni följa med mig i nästa generations religion. (Terapin)

Kanske känner du igen dig, kanske tycker du att jag är löjlig och överdriven, kanske mina ord kan hjälpa dig?

Detta kanske är overkligt för dig, men detta är min vardag.